Spekuleraren

Wordfiler revisited

2011-11-22T00:26:00.002+01:00

Rensar filer på datorn. Tydligen skrev jag följande i våras. Det är ju faktiskt jävligt underhållande i sin bitterhet!

Snokade förbi en gammal klasskompis extjejs facebook och insåg att hon hade gift sig nyligen. Jag undrar om han vet om det, men jag tror det inte. Han gav i alla fall inget märkbart sken av det sist. I slötittandet på Ellen DeGeneres tv-show sa Shania Twain att hon inte hade någon aning om nuvarande statusen mellan hennes otrogna exman Mutt och tidigare sekreteraren Anne-Marie. Sådant är svårt att veta när man i sin tur förlovat sig med samma sekreterares exman och skrivit en bok som gottar ner sig i hela misären. Kanske skulle hon bara ha åkt till Gambia istället. Och kanske skulle vi bara ha tagit en Finlandsfärja. En kursare berättade om dess unika sunkighet, där man kunde få en sanslös mängdrabatt om man trängde ihop sig ett gäng i en hopplös kupé under bildäck. T/R till Finland för att glömma bort sig själv en stund. Låter lika vettigt som att åka till Indien "för att hitta sig själv", eller "tappa bort sig själv i all marijuana" som det egentligen bör heta.

Jag är fortfarande något chockad över hennes giftermål. Tidigare var nygifta människor för mig något vackert, men nu ger det mig mest känslor av avsky. Så du har bytt snubbe nu. Jo, han är minsann stilig han. Och du ser så lycklig ut. Ditt ex är en loser. Hoppas att skilsmässan går smidigt.

7-3 till HIF och serieledning!

Fade into You

2011-08-28T01:46:00.001+02:00

En natt mot söndag. Ensam med svag belysning i fönstret. Det är väldigt vackert ändå.

Måndag hela veckan

2011-08-11T14:43:00.002+02:00

Telefonboken säger 97 nummer, men inget tillhör Sarah Cracknell?

A Scenic World Where the Sunsets Are All. Breathtaking.

2011-08-01T21:38:00.002+02:00

För exakt ett år sedan satt jag på och mina vänner på en kulle i Sarajevo och snackade med två andra svenska backpackers som vi träffade just där och då om resor i Kaukasus och gamla Sovjetrepubliker. Just i den stunden upplevde jag någon form av klyschig inre frid, typ den man förväntar sig att majjarökande bohemer upplever på en strand i Goa. Men jag kände mig levande, långt hemifrån med marktransport. Allt var lämnat någon annastans. Stress, oro, jobb och kärleksbekymmer. Livet är något förjävla vackert i de stunderna.

Ett år. Jag får svindel av tanken. Du fantastiska tågresa!

Balkanspellistan på Spotify

Motown Junk

2011-07-25T23:22:00.002+02:00

När jag var ung och dum väntade jag på någon musikrevolution som skulle svepa iväg mig till någon högre form av njutning. Jag är fortfarande ung och dum. I en av mina dumma stunder sa jag att min Europaspellista kunde göra mig glad när som helst, men det stämmer inte. Att längta tillbaka efter tider som aldrig kommer tillbaka gör en inte gladare. Någonstans trodde jag att alla artister som kommer till årets Way Out West skulle få mig att gå bananas, men egentligen är det inget jag bryr mig om längre. Allt är grått.

Eller?

Never ever wanted to be with you
All you ever gave me was the boredom I suffocate in

Just det. Det finns faktiskt en sak som får mig på banan igen. Orkanen som välter omkull allt annat.

Jobbar istället

2011-07-25T21:50:00.000+02:00

Jag tänkte skriva något ord om Amy Winehouse.
Jag tänkte skriva om meningslösheten med ung död.
Dra referenser till Pearl Jams "Jeremy".
Be om ursäkt för småsaker som blir stora för mig.

Men skit i det.

This Is Yesterday

2011-07-23T21:53:00.001+02:00

"The Holy Bible is the only album I have ever actually had difficulty listening to. Not because its a bad album - in fact its the opposite. But I feel like I'm reading a diary when I read the lyrics. Its uncomfortable & thought-provoking. But then there's this song. It calms me. Makes me think "Well, not everything is rubbish.". This live version amplifies the feeling. After having a crap day, it's just made me have faith that there is going to be a silver lining."

"I love this song. It's like a gem of serenity in an otherwise turbulent album. It's like what you get when you feel like there's a black hole inside of you but you just stand still for a second and something makes you feel at peace even though things haven't gone away. Sort of resignation, like for a moment you've made your peace with all your shit. I can't explain it but I know what i mean."

Lördag morgon

2011-07-23T12:05:00.003+02:00

I wonder who you think you are
You damn well think you're God or something
God give life, God taketh it away, not you
I think you are the devil itself.

Vin och Erasure en ledig torsdagseftermiddag

2011-07-21T16:02:00.001+02:00

Jag ska tydligen utbilda mig till journalist i höst! Jag var en av de 30. En ordlek som endast jag kan förstå och som är kopplad till låten One of the Three av älskade bandet James! Handlar om Jesus, Gud och den heliga anden. Eller var det kanske de vise männen? One night stands? Det som de också var, höhö.

Ja, jag är lite onykter såhär på eftermiddagen. Tre dagars jobb i veckan är över och jag har tagit helg med stort H! Revben och vin, oh yes.

Här sitter jag på mitt rum och lyssnar på det gamla brittiska 80-talsbandet Erasure. Depeche Modes gamle Vince Neil och superbögen Andy Bell. Det är intressant det där med bögar i musik. Det är inte så himla kontroversiellt egentligen. Jag minns en gammal metaldokumentär som tog upp ämnet Judas Priest och deras läderbögssångare Rob Halford. En vis metalkille (han såg ganska sliten ut) sa det som alla hade förstått om de tittat efter; "om jag hade tvingat mig att sluta lyssna på musik av bögar hade jag nog fått slänga 25 % av min skivsamling. Och det vill jag inte.". Min kompis Nicklas kallade en gång Freddie Mercury för världens coolaste bög. Eller var det kanske Oscar Wilde? Någon av dem!

Jag satt och kollade på näst sista avsnittet av den gamla fantastiska TV-serien Freaks and Geeks igår. Ken (spelad av en ung Seth Rogen) hade lite problem med att hans flickvän Amy hade avslöjat att hon fötts som tvåkönad. En hemafrodit. Hon hade fötts med både pistolen och hölstret. Men hon hade bara hölstret kvar. Gjorde det honom till bög ändå? Han försökte prata med studievägledaren två potentiella bögar emellan, men studievägledaren visade sig bara vara hippie, inte en spelare av den andra divisionen. I sitt hem började Ken istället lyssna på musik för att identifiera sig med sin homosexualitet. Bowie var helt ok. Judas Priest (?) fetgrymt. Linda Cliffords version av If My Friends Could See Me Now? Nej. Oh nejnej. Man må få fundera över sina sexuella preferenser eller vad de betyder, men man ska inte bli något man inte är.

Jag undrar om han hade gillat Erasure. En hel del ABBA-covers för att tysta de som tvivlat. Väldigt mycket bra eget. OH I love to like it. Andy Bell går på gränsen mot extravagant fjolleri, men väger upp det med råge. BRAVO!

Svart lust

2011-07-13T13:02:00.002+02:00

På den grådassiga morgonkvisten sitter jag och lyssnar på det franska bandet Noir Désir och slås av tanken på om det möjligen är omoraliskt att lyssna på ett band som letts av en skithög. Bandets låtar består till huvuddelen utav franskspråkig lyrik och med personliga franskakunskaper som inte sträcker sig längre än mon française est mauvaise, lever jag i detta fallet på de små ord jag uppfattar och känslan melodierna frambringar. Jag återkommer till Noir Désir!

Vad är omoralisk musik? Jag tänker direkt på två saker. Det ena är det numera klassiskt skitroliga TV-klippet där Sievert Öholm i mitten på 80-talet intervjuar Anders Tegnér angående världens äckligaste rockgrupp W*A*S*P. Det andra är den amerikanska konservativa moralkakan med PMRC. 1984 släppte Prince albumet Purple Rain, som vanligt med låtar om sex och onani. Som en reaktion startade en inflytelserik grupp kvinnor i Washington D.C. organisationen Parents Music Resource Center, vars mål var att kunna kontrollera och varna landets föräldrar för musik som handlade om dåliga ämnen som sex och våld. Gruppen blev känd som The Washington Four och dess mest kända företrädare Tipper Gore, hustru till en viss Al Gore. Tipper och hennes medarbetare skickade ut rekommendationer till de stora skivbolagen och krävde censur eller åtminstone varningssymboler; en idé som blev till verklighet genom de välkända Parental Advisory-klistermärkena, även kallade "Tipper Stickers", som de senaste 25 åren har prytt musikalbum som innehåller olika typer av stötande material. Motståndet från själva industrin var som alltid i sådana här frågor massivt, precis som platsen som frågan tog. Frank Zappa, John Denver och Twisted Sisters flamboyante sångare Dee Snyder fick alla vittna om sina åsikter i frågan imför den amerikanska senaten.

Men om vi skiter i den amerikanska konservativa högern som ser Marilyn Manson som sin egen Mefisto och istället börjar se över vår närhet, vad är det omoraliska i Sverige? Johnny Bode gjorde sig känd som det svenska nöjeslivets svarta får under decennier och släppte i slutet av livet så kallade porrskivor som Bordellmammans visor. Men precis som Eddie Meduza och Björn Rosenströms senare gjorde det inte honom omoralisk på det viset att hans musik i dag anses som grovt stötande, även om det kan te sig väldigt skämmigt att lyssna på i fel sällskap. På nationaldagen märktes däremot tydligt vad som är omoraliskt i min gemenskap. Rasism går inte hem. Aldrig. Även om jag och ett par till under nationaldagsfirandet för några veckor sedan kunde se humorn i att lyssna på vikingarockbandet Ultima Thules version av Du gamla du fria och dylika nationalromantiska låtar, var det fler som tyckte att det blev för stötande. Jag kan tycka att det kan bli för mycket så kallade PK-åsikter där det blir för svårt att skämta om vissa ämnen. Jag har för högt i tak ibland med privata skämt om politiska ställningstaganden, religiös trostillhörighet, etnicitet och genus, och jag vet inte om jag kan försvara den annat än att världen hade blivit för stel och tråkig utan dessa skämt. Är man olika och trivs med det så ska det även finnas utrymme för skämt. Sedan kan man fråga sig om det är särskilt kul att skämta med musik som med vissa diffusa band är knutna till organisationer som på ett skadligt sätt ser skillnader på folk och folk.

Men Noir Désir då? Vart ville jag komma? Sett till innehållet i musik kan jag inte dissa det om det svänger, vilket inte gör Tipper Stickers till något annat än ett störande estetiskt element på skivomslagen. Däremot kan kan artisternas egentliga mening ligga dem i fatet. Att jag inte lyssnar på vikingarock personligen beror inte endast på att musiken inte tilltalar mig, utan även på att det nationalromantiska blivit ett för problematiskt ämne. Och personligen ointressant ska tilläggas.

Frågan är dock om artisternas personliga överträdelser kan förändra något. Antagligen. Jag skulle gissa att väldigt många har dumpat Gary Glitter efter hans påkomna pedofilresor till Kambodja, om de nu gillade honom från början. Noir Désir då? Jag uppskattar deras album Veuillez rendre l'âme (à qui elle appartient) från 1989. Noir Desir är dock sedan 2003 inte längre mest känt som ett av Frankrikes bättre rockband, utan för en incident som inträffade i Vilnius den sommaren mellan sångaren Bertrand Cantat och hans flickvän Marie Trintignant. De värsta brotten en man kan utföra och som han lär bli mest hatad för är först och främst mord eller våldtäkt mot barn och därefter ett liknande våld mot sin kvinna eller fru. Cantat misshandlade sin fru med våld mot hennes huvud så att hon föll i koma och kort därefter dog. Händelsen väckte enorma reaktioner hemma i Frankrike, inte minst då Marie Trintignant var en känd skådespelerska från den välkända skådespelarfamiljen med samma efternamn. Cantat åkte in för åtta år, men släpptes efter fyra. Bandet försökte komma tillbaka efter Cantats frigivning, men splittrades för gott härom året. Skillnader känslomässigt, musikaliskt och mänskligt ansågs vara anledningen.

Men gör denna sena incident där sångaren visade sig vara ett as att bandets musik blir omoralisk att lyssna på? Nja. Med liknande logik skulle väl hela Phil Spectors musikkatalog ryka, speciellt då han dessutom lär ha varit en galning hela sin karriär. Mest troligen lämnar jag bara detta svarta åt sidan för min egen musikaliska njutning. Deras handlingar hade gjort att jag privat hade kunnat säga upp en hel vänskap, men då deras handlingar mest blivit notiser i mitt liv medan deras musik har blivit något större. När jag lyssnar på Noir Désir och Aux sombres heros de l'amer tänker jag inte på ett as och ett hustrumord, jag tänker på en tågresa genom ett nattsvart Bosnien sommaren 2010. Okej, kanske lite hustrumord också.

Glad när det regnar

2011-07-10T22:28:00.005+02:00

Någon sa en gång att alla Jesus and Mary Chains texter handlade om oralsex. Just Like Honey var oralsexets Mekka. Det är mer okej att låta Just Like Honey och hela Psychocandyskivan handla om just oralsex snarare än Bryan Adams Summer of 69, låten som på något lillgammalt sätt skulle få representera min sista sommar innan högstadiet. Jag hade varken upplevt fellatio eller mig själv ståendes på någon mammas Porsche. Men ändå. Var du verkligen tvungen, Bryan?

Regn, vädret jag vill ha nu när jag jobbar inomhus i en betongbunker. Men man kan tydligen vara glad i regn också.

Kom med och lägg dej här i gräset under mej, och blöt ner kläderna
Det är väl vackert väder ovanför molnen, men regn där vi står
Åh, de finns ingen vackrare än du, i din vanliga tröja och i ditt våta hår

Men jag vill inte stå i det. Även om en av mina lyckligaste stunder var när jag såg Regina Spektor i ett solsprängt sommarregn i Azaleadalen 2007. Jag måste väva in det lite för att få det att låta riktigt vackert.

Och nog förlorade Bono sig i sommarregnet på den där gamla b-sidan.

Bono återkommer i Happy When It Rains. Det är fantastiskt hur man kan uppfatta de där små anonyma tonerna och direkt koppla det till sin källa. Det är en väldigt hög ljudnivå på mitt jobb. En bestickmaskin som skriker utav helvete. Tinnitus lär vara min framtid. I kaoset lyckas jag ändå höra det. Har man en gång gått ner sig och blivit kär i en låt så kan man ofta höra det direkt. Jag hörde den lilla gnälliga ringande tonen i With or Without You. With or Without You, handlar den om tjejen man vill ha men som man inte kan vara för nära, i risk att öka sitt beroende och sitt fall? Där man inte kan sluta. Ett steg till, bara ett litet. Kanske finns där något. Kanske vill jag bara vara dig nära, även om jag vet att det kommer göra mig mer skada än nytta? Denna kontakt gör mig inte lycklig egentligen. Men den är ändå allt.

Du får det att regna, och regn gör mig illa. Men det är ditt regn!

Länk till videon på YouTube.

Inget att förlora

2011-07-09T21:18:00.001+02:00

En av vårens skivor för mig har varit Jonas Games fyra år gamla ADHD. Tydligen är han aktuell med en ny kommande skiva på svenska, men den lämnar jag därhän. När Bad Cash Quartet splittrades 2004 bröt trummisen Jonas Lundqvist ihop, påverkad av ett häftigt humör och kontrollbehov som stod i relation till hans sjukdom. I ett avsnitt av Boston Tea Party kom det fram att läkaren i panelen, Mikael Sandström, hade börjat jobba på ett kryssningsfartyg någon gång mitt under sin karriär, vilket Filip och Fredrik skämtsamt liknade vid någon drastisk handling till följd av ett uppbrott i en kärleksrelation. En pinsam tystnad lade sig över studion när det visade sig stämma. Jonas drog inte iväg på ett kryssningsfartyg, men hamnade på en restaurang i New York där han jobbade svart som diskare.

Stuck in the kitchen where the dishes grew wide
Did you expect money to come easy?

Precis som alla artister har sina egna tolkningar av sina låtar har jag mina tolkningar av deras. Vem eller vilka låtens återkommande "you" är för Jonas vet jag inte, men för mig är det mina vänner och gamla kärlekar. De som jag bryr mig om och de som bryr sig tillbaka. En väldigt stor grupp det där. De vars lycka man stiger med och de som faller med en när man förlorar.

Sen finns det en ytterligare dimension. En vårnatt förra året satt jag hemma hos en kvinnlig bekant som just då umgicks med sin syster i köket, medan jag och systerns dåvarande pojkvän satt och reflekterade över Taio Cruz Break Your Heart som just då visades på MTV. De som har sett videon känner igen playervibbarna, men pojkvännen ville tillföra sin egen godhjärtade syn på den. Han relaterade till sig själv genom Break Your Heart, men inte på det sättet att han var en player som skulle slänga bort sin flickvän. Han var väl medveten om att han hade fått den stora högvinsten, han hade fått en vacker flicka med fin personlighet som älskade honom. Han visste också att hans egen personlighet skulle göra henne olycklig. Han var en bra kille, men även om han gjorde allt för henne så visste han att han aldrig skulle kunna göra henne lycklig i det långa loppet. Hans känslor, präglade av oro och avundsjuka och hans val i livet satte käppar i hjulet. Han visste att han till slut skulle krossa hennes hjärta om inte hon lämnade honom. I'm taking you down with me.

Håkan sjöng att om han var 10 år yngre så skulle han inte behöva henne längre. Det finns saker man måste klara av innan man saktar ner. Annars drar man ner varandra, ofta oavsiktligt. Även om det kommer hårdare blir man bättre. Man har inget att förlora.

Faster

2011-07-05T23:09:00.001+02:00

Richey James Edwards skrev aldrig några kärlekslåtar till sitt band Manic Street Preachers. Han tyckte att det var att spilla tid och talang i onödan. Hur kan låtskrivare i all evighet rota i samma ämne utan att komma någonstans? Det är simpelt, det handlar om att älska och att vara älskad. Skär man ner det till sina beståndsdelar ser man att allt bara är egoism. Jag är möjligen den största egoisten av oss alla.

Richey sket i kärlekslåtarna och gick ner sig i viktigare ämnen. Politik och korruption. Kampen mot samhällets onda och de egna demonerna knark, alkohol och anorexi. Påminde om Travis i Taxi Driver som inget hellre önskade än att en våg skulle komma och skölja bort all skit från gatorna. Aldrig kärlek, det var irrelevant. Jag vill också vara så. Mer cynism hade inte skadat. Sluta spilla bort tid på saker jag inte kan påverka och få ut min egoism på något annat, vad som helst som gör mig glad. Inte vakna varje morgon med samma tomhet. Hade Richey sett mig hade han ansett mig vara en idiot. Om han med sitt spårlösa försvinnande från sin omvärld vid Severn Bridge 1995 är rätt man att lyssna på i denna fråga kan man fråga sig. Men ge honom en poäng.

I am stronger than Mensa, Miller and Mailer
I spat out Plath and Pinter
I am all the things that you regret
A truth that washes that learnt how to spell

Popmusik in i hjärtat

2011-07-05T13:23:00.002+02:00

När folk är upptagna med att dissa det som inte är coolt eller ingår i deras egna spektrum. När det saker blir mesigt, för enkelt eller ute.

Det finns en direkt koppling mellan popmusik och hjärtat.

Ibland får det vara ute, ocoolt, mesigt och intetsägande. Nydanande vägar och coola uppskrivna samarbeten är inte viktigt.

The Circle. Det blir bara inte bättre en varm sommareftermiddag.

Vardagsflört

2011-07-02T03:47:00.000+02:00

Kommer ni ihåg den där lilla fina vardagsanekdoten om killen i New Yorks tunnelbana som såg sin drömtjej dyka upp och försvinna, varpå han i hopp om att möjligen kunna få se henne igen ritade av henne och sig själv på en lapp, postade den på internet och 48 timmar senare hade lyckats inte bara spåra henne men även inleda en kort romans? Inget evigt Tom Waits-väntande på tåget in till stan där inte. Jag såg en ganska söt tjej i dag, åtminstone enligt mina ganska vida preferenser, även om de har blivit beskyllda för att vara för begränsade. Hey, inte kan jag hjälpa att alla mina damer är fagra. Just denna såg ut som en misfitversion av Veronica Maggio, ett freak i Freaks and Geeks-termer.

Flera brukar berätta om att de ser och omger sig med snygga killar överallt varje dag. Ingår jag i den gruppen? Vad vet jag, men det ska väl sägas att jag har min beskärda del av vardagsflörtandet själv. Passar väldigt fint i kön på City Gross om kassörskan är en ung tjej. Med blickar och små ord. "Jaså du står i kassan i dag, ja jag tog den just för att det vore så mycket trevligare med dig än med någon av de där gamla vanliga, och visst är jag snabb med mina varor, mina vettiga varor som tyder på en avslappnad men medveten stil, men du vet, de som jag lägger upp på det där chilla sättet som vi båda gillar. Ett leende på det och ett leende tillbaka med en trevlig blick. Tack, vi ses kanske i övermorgon".

Sedan jag lät mitt hår bli längre och mina naturliga lockar börjat träda fram, har jag uppfattat det som att blickarna tilltagit. Blickar från dem, en blick från mig, blickar som snabbt fokuserar på betongväggen, min som tittar fram, men jag ser hur de ibland tittar tillbaka.

Den bästa vardagsflörttypen är den där längre, som den med misfit-Maggio. Lunds station och hon står där i blå converse och ledig svart klädsel med hood. Ser väldigt medveten ut om sin egen särskilda skönhet, på det där coola sättet. Står sidan om varandra innan vi går på tåget. Jag hittar en bra plats längre ner, hon sätter sig snett framför. Jag tror att hon tittar lite på mig, jag kastar någon blick tillbaka någon gång för intressets skull, men hon vinner genom att sitta och blunda. Rulltrappan i Helsingborg står still. Hon går precis framför mig. Sedan försvinner hon åt ett håll, jag bestämt och jag åt ett annat. Trevlig resa. Även om jag egentligen var ganska ful, du ganska olik mig och den här lilla spänningen endast något jag knåpat ihop för mitt eget intresse i mitt romantiska vakuum, så ska det sägas att du var ganska söt. Ta det bara som en komplimang.

Kompis det går bra nu

2011-06-29T01:08:00.002+02:00

En veckas semester. Två dagar har hittills bara gjort mig fantastiskt. Umgänge med de man älskar mest står över att jobba livet av sig. Halmstad med the bro's igår och stranden med en h.. sis i dag. I morgon more bro's and some tennis. Stressen kan vänta!

Clarence Clemons

2011-06-19T07:55:00.001+02:00

Mannen bakom världens trevligaste saxofonsolo är död. Tristare än fan.

Nappa?

2011-06-13T23:20:00.002+02:00

Med ett så pass seriöst typsnitt och ett besök i Soderhamn, inte kan man väl tacka nej till ett sådant erbjudande?

Glycerine

2011-06-07T03:51:00.005+02:00

Alkolås på mobilen är en ofta önskad uppfinning. Kanske hade jag behövt den på bloggen. Men vafan, den uppdateras ju aldrig i dag. Misstänker att jag har två läsare. Eller fler? Ähh. Men så går det när man blir tipsad om att skriva. Frågan är om jag har något att komma med ens längre. Stänga ner? Helt? Finally. Finito. Hej och tack för fisken. Den var utsökt i dag.

I'm never alone
I'm alone all the time

En del av Bushs fantastiska Glycerine. Homer sjöng Margarine för Marge i ett hädande Simpsonsavsnitt. Vet att Takida körde någon liknande textrad på en av deras hits som låg massor av veckor på P3's Tracks. En vanlig känsla som alltså inte hänger ihop med god smak. På tal om dem: lyssnade på en Takidacover som jag och mitt skolband spelade in i slutet av nian 2005. En gång kändes de underground och var helt accepterade. Kul att vi småpojkar sjöng om alkoholmissbruk och svek. Själv hade jag en flickvän som jag var väldigt trogen och ingen alkohol hade berusat mig nämnvärt. Nu är läget tvärtom. Eller okej, mitt emellan. Kanske skulle jag byta bort den där alkoholen för något vettigare. Men när allt kommer omkring, jag kommer nog bara träffa samma gamla personer, göra samma gamla jobb och vara inlåst i samma sociala fälla där få saker utvecklas och det enda som gror är en framväxande magkatarr.

Kanske ska jag bara hitta något helt nytt istället. Lund känns överskattat.

Fan vad bitterhet låter tungt i ord. Men det ska väl sägas att det är mer The Pogues och Saint Etienne i grunden för stunden.

Toast to M

2011-05-31T01:13:00.000+02:00

En annorlunda låt om svåra ämnet självmord. En fin låt från Britta till en (förmodad) barndomsvän, vars historia finns att läsa via ett google nära dig.. Fantastisk låt! Håller mig borta från opponeringsplaneringen såhär sista pluggkvällen för terminen, aja baja.

Nick Cave vid ravinen

2011-05-19T23:38:00.002+02:00

Glycerine

2011-05-19T00:41:00.005+02:00

Toulouse

2011-05-06T19:54:00.003+02:00

Det slog mig på bussen in till stan

2011-04-05T23:31:00.000+02:00

Kenneth skriver uppsatsskiss till kandidatuppsatsen. To be continued?

Vad gör man förresten med 14.000 svenska kronor som man bara ska spendera på något maximerat trevligt?

Damn Dog

2011-03-01T00:14:00.002+01:00

Nu hamnar jag här igen. Det är väl på tiden. Tyvärr lyckas jag inte få in någon särskilt bra kontinuitet i mitt skrivande, det råkar mest infalla när jag har tråkigt. Och när jag har tråkigt blir jag lite tråkig över lag på alla de sätt. Därför sitter jag här nu på måndagskvällen lite dåsig med en flaska billig skitwhiskey från färjorna och dyr importerad beef jerky från UK.

Återigen är det kanske ett bra kvitto på att jag har haft det trevligt på senaste. Mycket trevlig Oscarsnatt med Linneas sällskap avlöstes av en nyktert bakfull förmiddag i skolan och en framkrystad fika på Wayne's. Jag har aldrig riktigt förstått varför man köper en kaffe för 25 spänn och en än dyrare bit cheesecake på det. Jag blir som min mor. Varje fredag serverades någon trevlig bit kött med tillbehör, vars billiga pris alltid skulle sättas i kontrast mot vad det hade kostat ute. Vi åt aldrig ute heller, så klart. Mönstret ses tydligt där igen.

Det här är väl i princip det första riktiga jag intager i matväg i dag. Förutom den där cheescaken och ett päron. Och en banan. Håller jag på att bli sjuk, eller är det bara som i Manicstexterna jag missbrukar? Ha, självklart inte.

Anton ringde på dörren för någon timme sedan. Han åkte Vasaloppet igår på dryga 9 timmar, och han överlevde. Tillsammans snackade vi skit i tio minuter och kollade upp fakta om världens mest ödsliga permanent bebodda plats - ögruppen Tristan da Cunha i Sydatlanten. Dess närmasta granne är ön St Helena ca 230 mil därifrån, känd som Napoleons sista levnadsplats och för att ligga i just intet. Fem dagars resa rakt sydväst från Kapstaden, sedan är man på Tristan da Cunha och hos de drygt 300 invånarna utspridda på åtta efternamn. Postbåten kommer en gång om året, med andra ord ett Eslöv i ö-version. 8000 rand för en biljett, alternativt 2000 om man känner någon där. 1 rand motsvarar i princip 1 krona. Sugen? Tänkte väl det.

Det är förfärligt hur mycket tid jag har kastat iväg igen. En hint: detta är bland det mest produktiva jag åstadkommit förutom att diska.

Jag funderade lite kort på att skaffa en katt. Jag behöver kanske sällskapet. Inget sexuellt sådär, bara något att mysa med. Inga dumma svar, är glad och på plats när jag kommer hem. Bitvis arrogant. Diskar tyvärr inte. Skitar ner utan att plocka upp. Luktar troligen piss. Tror att jag avstår ändå.

Jag tror att jag saknar något. Ska bedöva det hela med lite mer whisky och Karl Pilkington.

EDIT: Whiskyn och Pilkintong var font.

Och så lite kvinnor

2011-02-18T01:30:00.004+01:00

Jag har förresten börjat träna på gym igen! Dessutom med vän, min annars så ljusskygga compadre Måns. Jag uppskattar verkligen att umgås på tu man hand ibland (senast igår kväll satt jag och Albin och avnjöt revbensspjäll och öl ur krus framför Arsenal och Barcelona på tv), man får liksom till andra samtal än när man umgås... tre? I vilket fall, jag och Måns gled över på ämnet kvinnor. Hur vissa av våra vänner (okej, en speciell) borde skaffa sig en käresta. Och hur en annan verkligen börjar leta nära desperat efter att nyss ha blivit dumpad. Den typen av prat. Enligt Måns är tjejer mer ytliga än män, men hur hänger det då ihop att fula killar inte sällan har riktigt snygga tjejer? Karaktär? Nah, tjejer är nog bara snyggare av naturen.

I alla fall, jag kom att tänka på en diskussion jag och Mikaela hade på SOL. Biblioteket där är ju känt för att vara platsen dit de kvinnliga Lundastudenterna dras för att spana in vackra pojkar. Jag lovade helt apropå på att jag kunde Mikaelas typ och därmed skulle kunna peka ut varje Mikaelakille som gick förbi. På 10 minuter han jag nog peka ut ett 30-tal, och visst hade jag rätt. Varenda en av dem var killar som Mikaela nog fann mer än bara lite attraktiva. Jag bad henne göra det samma på mig. På fem minuter hittade hon en tjej. EN tjej. Och ja, hon hade rätt. Enligt Mikaela är jag världens mest kräsna man, typ. Det anser jag dock rakt inte.

Kändiskvinnor i Spekulerarens smak:

Debbie Harry. Ung, het, galet cool. Rösten bakom en av mina absoluta favoritlåtar just nu. http://open.spotify.com/track/27pRt9vwkrFUFp9lgzKkCl

Scarlett Johansson, med både blick och klyfta att drunkna i.

Julie Delpy. Det enda sällskapet man skulle behöva i en europeisk huvudstad. Eller över huvud taget kanske?

Summering: Blont och lite mysigt fartfyllt. Jag vill eventuellt bli lite dominerad.

Det var ju väldigt konstigt att man går ensam med de preferenserna.

EDIT:

Lara Logan är det minsann inget fel på heller...

Tentaveckan går mot sitt slut

2011-02-18T00:07:00.000+01:00

...om 14 timmar.

En sak jag har noterat är att jag, hur illa det än alltid må se ut, lyckas lämna in en färdig tenta i tid. Okej, jag är inte där än, men utvecklingen ser ju lovande ut:

Fredag: Jag förtärde alkoholen och alkoholen förtärde mina hjärnceller
Lördag: Alkoholen byttes ut mot Melodifestival, men resultatet blev det samma
Söndag: 0 ord
Måndag: 700 ord
Tisdag: 850 ord
Onsdag: 1400 ord
Torsdag: 3498 ord

Maxgräns: 3500 ord (de vill ha minst 3000 ord?)

Ibland är jag awesome, trots allt. I morgon är det tydligen korridorsparty på helsingkrona. Sure will be a blast.

Nu ska jag bara sätta ut noter och fixa källförteckning också

14 februari, dagens notering

2011-02-14T00:26:00.002+01:00

"The last time I was inside a woman was when I went to the Statue of Liberty."

- Woody Allen

When I Grow Up

2011-02-03T13:44:00.002+01:00

När jag blir stor ska jag bli som de här grabbarna.

Rawr

Skype + Google Docs = Kärlek, utan tunga

2011-01-26T21:45:00.000+01:00

Skype + Google Docs är verkligen ett grymt bra verktyg när det kommer till skolarbeten. Jag och Tove har suttit i dryga tre timmar och skrivit ihop ett fint manus där jag ska vara Olof Palme och hon ska vara en "hot shot journalist" som intervjuar mig från andra sidan döden. Snacka lite om medling under Iran-Irak-kriget, relationerna med USA efter Hanoitalet och hur man behandlar Tito som klämmer handen i en bildörr under statsbesök.

Nu tar vi en paus. Hon handlar med sin pojke och jag lirar Eldkvarn i skivspelaren. Lite uttjatad i dessa post-välkänt program på TV4-tider kanske, men hur bra är inte Kärlekens tunga? GRYM.

I morgon blir det musikquiz!

Cravings på en födelsedag

2011-01-18T01:04:00.000+01:00

Jag snackade med Linda innan under dagen, med ett stort negativt resultat. Nu har jag beef jerky-cravings. Jag skyller på henne som avslöjade sina cravings för Sri Lanka-mat. Min mammas Sri Lanka-mat antar jag då. Jag fick som ett resultat en fix idé att om jag tar och lär mig laga den maten (kan det vara så svårt?), så kan jag inte bara bjuda mina vänner på god exotisk mat. Jag skulle ju även kunna införa en mathandel mellan mitt kök och en kontakt i Malmö som uppenbarligen bör kunna fixa biltong till mig.

Biltong är den sydafrikanska varianten på beef jerky. Tänk en stor påse med torkat kött från gnu. Lika vilt gott som det låter.

Tyvärr skulle hon inte dit förrän tidigast sent i höst, och det är väl säkert så lång tid det dröjer innan jag själv har lärt mig tillreda det singalesiska kökets godaste på tillräckligt gott vis. Tills vidare måste jag köpa dyrt eller vara väldigt återhållsam, något som är påfrestande när suget sätter igång som nu. 650 kronor kilot är inte jättebilligt.

Men så kom åter en idé som alltid kommer i de mest desperatsnåla stunderna. Kan jag göra beef jerky själv? Jag hittade en lovande (och underhållande!) video.

För er som trots allt inte orkar kolla kommer en snabb sammanfattning:
Beef Jerky är torkat kött. Mycket protein, inget fett, utmärkt hållbarhet, galet gott. Beef Jerky avgudas i alla vettiga kulturer, dock med olika ursprungsdjur - gnu, bison, ren, etc. Beef Jerky är dyrt. Varje man bör utnyttja sin manliga sida och göra egen.

Så långt är alla barn med. Proceduren att tillverka detta då? Den mest passande delen på nötkreatur hittas, i detta fall fanksteken. Denna ska förvaras kort i frys för att lättare kunna styckas i långsmala delar. Dessa marineras sedan med bland annat soja och salt.

Så långt, allt klart. Då kommer den svåra biten. Tillverka din egen torkutrustning. Killen här tillverkar en stor jävla skorsten som han eldar med i trädgården. Lite i stil med Anders Timell möter McGyver. Fail fail fail på mig. Alternativet är istället att skaffa en dehydrator, en torkugn. En inte helt blygsam liten sak som går loss på några tusenlappar. Allt för lite beef jerky. Ett alternativ är dock att låta bitarna ligga på galler i ugn under låg värme en halv dag, men detta är endast ett löst rykte som jag inte vågar lita på helt.

Frågan är då, ska jag ringa Kiruna? 600 spänn kilot för rökt och torkad högrevsfilé, alternativt 289 spänn kilot för samma sak med ben i. Vore väl coolt att sitta och tälja på rummet med en whiskey?

----

Jag fyller förresten 22 just i dag. Vid 22 års ålder...
... hade Alexander den store invaderat Persien.
... hade Michael Jackson hunnit få tre amerikanska listettor, Jackson Five exkluderat.
... hade William Bragg upptäckt röntgenkristallografin som tre år senare gjorde honom till tidernas yngste Nobelpristagare 1915.
... hade Victoria av England sedan flera år varit drottning i sex världsdelar, och säkert även om Antarktis och månen till det om bara resurser funnits. Utan att själv lyfta ett finger kanske ska tilläggas.
... hade Mozart hunnit skriva nära 30 symfonier - pianokonserter, violinkonserter, stråkkvartetter etc etc, ej inräknat.
... hade Jesus inte gjort ett skit.

Jag lever för det sista där.

...

Avslutandevis ska jag nu gå till kojs, men det har varit ett nöje att se alla notifications från Facebook med folk som gratulerat. Även om det kanske är tidernas enklaste sätt att säga grattis på så är det ändå en fin gest som jag uppskattar till max. De skulle lika gärna kunnat ha låtit bli och pelat sig i naveln istället.

Varför slutade du när det gick så bra?

2011-01-16T00:37:00.001+01:00

...fick jag som fråga i kommentarsfältet på ett tidigare inlägg. Svar? Gick det så bra? Eller, det beror på i vad som åsyftas.

I skrivandet? Vet inte, jag är hyfsat självkritisk när det kommer till att skriva och egentligen vet jag knappt ens varför jag skriver detta. Kanske borde jag sitta på flashback och droppa oneliners i lustiga och mindre lustiga subforum istället. Anonymt. Eller så kan jag försöka öva upp skrivandet igen. Ju mer man skriver, desto skickligare blir man i längden!

I skolan? Den avslutade jag inte.

I livet? Jag började med tequila och blev trummis i en orkester. Kunde jag önskat. Nej, det hände inget särskilt, endast livets vanliga. Jag spenderade för många timmar på tåget och tänkte för mycket på flickor. Råkade säga för mycket på fyllan och för lite efteråt. Spelade FIFA och drack öl. Jobbade istället för att äta julmat. Tänkte för mycket på framtiden och för lite på nuet. Lyssnade på The Gaslight Anthems nya skiva.

-------

Innan ikväll diskuterade grabbgänget som jag hade över varför vi envisas med att ha klassträffar på Dahlbergs i Helsingborg, ett ställe där en öl utan problem kostar 80 spänn och en drink kring hundringen. Gott ja. Fancy ja. Överklass? Skoja inte. Det känns ändå löjligt att langa upp stora pengar för enkla saker och låtsas om att man har något man saknar. De flesta är studenter, de flesta med för smal budget. Min runda plånbok är formad tack vare att jag har snålbott hemma och dragit matvagnar och disk på Helsingborgs underbetalda lasarett. Och av det går jag omkring som om någon wannabeöverklass? Jag som så gärna hellre vill vara den motsatta sidan. Dött klassamhälle, men hur mycket stolthet finns det inte i den gamla hederliga arbetarklassen? Jag försöker komma undan med två hårt arbetande föräldrar på fabrik och städning, och gärna spetsa till det med en invandrad mor. Att jag växt upp i förorten söder om söder - att säga dess namn skulle bara radera en vacker föreställning. Ungefär som i Superbad ikväll där Michael Ceras karaktär i början försöker förklara för hans hemliga kärlek Becca att han och hans två polare brukar festa satan och coolt varje helg, när de bakom de stora våldgästar päronens trädgårdsfester, blir nekade i dörren till taskiga strippklubbar och super i källaren till en gammal hederlig porrulle. Men vafan, det är skönt att låtsas att man är lite arbetarklass trots allt.

En vecka med Lundet

2011-01-15T20:50:00.000+01:00

Kenneth har nu varit Lundabo i en vecka!

Korta reflektioner:

När jag kommer tillbaka till Lund efter kort Helsingborgsbesök tänker jag, något överraskande "skönt att komma hem till Lund igen!"
Att känna folk med full access i AF-borgen är a och o. Att basta på borgens tak är fenomenalt.
Vinöppnare är nästan lika viktigt i en ny lägenhet som sängen man sover i. Så även vinglas. Dricka vin ur coca cola-glas är som att dricka öl med sugrör.
Jag är väldigt duktig på spenatsoppa.
Jag är väldigt duktig på att göra av med pengar. Jobba hela julhelgen = spenderarbonanza!
Sleigh Bells i Christiania? KLART!
Årsbästalista med årets 20 bästa låtar och album, med fisksoppa? Ny given tradition.
Den svenska kronan närmar sig den danska, eller tvärtom kanske. Helsingörs sprithandlare jublar, och jag med dem.
Jag har tydligen 5 flickvänner just nu; Linnea, Mikaela, Stina, Elin och, på något vänster, Lovisa. Alla killar vill ju trots allt ligga med varenda tjej som de kan tala oavbrutet med i 30 minuter +. Fuck ya right back!
VG på b-uppsatsen. Låg profil och fokusering är inte alltid fel.
Jag har tydligen den bästa ungkarlslyan around. PS1, PS3 och ett hockeyspel under sängen får den lilla pojken att skrika ut en målbrottsdränkt lycka.
Inflyttningsfest med två ytterligheter - rökmaskin OCH fiskedamm.
Jag kan se Malmö härifrån.
HIFarna på vägen kan se ner på Malmö härifrån.
Jag träffar folk varje dag.
Jag äter bra.
Jag sover för bra.
Är för bra på FIFA 11
Tänk inte för mycket på att du ska ha gott swagga och se bra ut i passfotot. Nu ser jag bara förvånad ut. Jag hälsar ytterligare fem år av humor vid passkontrollerna välkomna!
Ben Affleck kan tydligen regissera.

25 years of Christmas

2011-01-04T16:27:00.000+01:00

Julafton må vara en och en halv vecka bakåt i historien (eller 50 och en halv vecka framåt om ni föredrar det bättre), men det hindrar mig inte från att vidarelänka denna fina video! Även på Existenz hittar man fina saker ibland.

I väntan på Bonos doppelgänger

2011-01-04T01:29:00.000+01:00

Den första delen i det här inlägget kommer kanske låta som ren bullshit, men är faktiskt till 100 % sann. Tro det om ni vill. Förra sommaren var U2 ute på världsturné och som alla vet spelas traditionellt en samling uppvärmningslåtar i högtalarna mellan förband och huvudakt - i U2360-fallet en salig samling innehållandes Yeah Yeah Yeahs, M83, LCD Soundsystem, La Roux och David Bowie, för att nämnda några. Jag komponerade innan Göteborgsspelningarna ihop en Spotifylista med just de låtar som mest frekvent hade spelats under dessa uppvärmningar.

Som vanligt när saker blir uppskattade under fankretsar sprids de väldigt snabbt genom de mest oväntade vägar. På något jävla vänster, fråga mig inte hur för jag har absolut inte den blekaste, hamnade min Spotifylista hos Neil McCormick, den stora brittiska dagstidningen The Telegraphs ledande musikkritiker, tillika uppskattad författare och radiopersonlighet. Den här killen. En big deal. En herre med några tusentals prenumeranter på Twitter. Och det var där min Spotifylista hamnade. Nästan direkt sköt antalet prenumeranter på Spotifylistan i taket och även om det har gått över ett och ett halvt år sedan dess och turnén är avslutad har jag ändå i skrivande stund fortfarande 74 prenumeranter på listan, även om antalet knappast ökar numera.

Men what''s the deal med inlägget då? Jo, som nämnt i förra inlägget avled tyvärr Pete Postlethwaite i testikelcancer härom dagen. Hans sista film blev tydligen som Karl i filmen Killing Bono, som har premiär i vår. Filmen är baserad på McCormicks "Killing Bono: I Was Bono's Doppelgänger", hans självbiografi om hur han och hans brorsa växte upp i tron om att bli världens rockstjärnor, men fick se sig passerade av sina töntiga skolkamrater i bandet U2. En film som jag 15 år hade haft en närmast smärtsam längtan efter, och som just nu, trots att mina fanatiska dagar är långt förbi, ändå får mina fingrar att knäppa och mungipor att dra sig.

Premiär 1 april. Julafton är bara fyra månader bort.

Pladder

2011-01-03T22:22:00.002+01:00

Det värsta är att jag till att börja med önskar att jag hade ett band som inte bara lät Glasvegas, vi skulle ha skapat Glasvegas låtar. Och Pixies. Sonic Youths "Teenage Riot" och en skiva som vore en direkt kopia av soundtracket till Darjeeling Limited, där den senare skulle spegla att jag hade isolerat mig i trakterna kring Indien, två hade bosatt sig i Berlin där de komponerade klassiskt och den sista hade bosatt sig på en våning i Paris. Utifrån detta givet hade vi sedan mötts upp och skapat något som hade antytt att vi vore sådär coolt eklektiska.

Samtidigt, mitt i allt det fantastiska, önskar jag, och nu kommer jag till det värsta, att vi gjorde en Geraldinebombastisk cover på The xx "VCR". En riktigt själlös version. Frågan jag ställer mig själv är varför, men jag finner inga svar. Kanske finns det en inre önskan hos alla att göra massa fantastiska grejer, samtidigt som det är kan vara ganska gött att någon gång göra något totalt vedervärdigt, något som man vet är skit, men som är för roligt för att låta bli. Jag tror nästan att det var så Bowie och Jagger tänkte när de gjorde "Dancing in the Street", eller Rod Stewart när han gjorde "Downtown Train". Fast å andra sidan har alla tre omgett sig med mycket skit sedan 31 december 1979, så man kanske inte ska vara så säker när man tar dem som exempel.

Bättre att ta upp originalet och snygga videon istället.

För övrigt har Pete Postlethwhaite tydligen avlidit i cancer. Väldigt tråkigt tycker jag och rekommenderar er alla att se Jim Sheridans verklighetsbaserade In the Name of the Father, där Postlethwhaite väldigt fint spelade Daniel Day-Lewis farsa.

En sista dans, ensam?

2011-01-02T17:07:00.001+01:00

En av de flitigast spelade låtarna under sommaren Eurotrip var Nouvelle Vagues "Dancing with Myself". En bossanovacover på Billy Idols original. Jag tänker mig tillbaka att sitta på ett hostelrum i Budapest och snacka med den fantastiskt trevliga, men ack så höpgsnarkade, brassen som sov i båset sidan om. Egentligen är det svårt att motivera minnen mer precist, de ger bara en fin känsla. Att tänka tillbaka på sommarens fria resa är just det, en fin känsla. +++++

Här med ett klipp ur Godards Vivre sa vie från 1962, alltså tre år efter A bout de souffle! New York Herald Tribune, New York Herald Tribune!

Jag är hellre blind än ser mitt liv utan dig

2011-01-02T12:42:00.002+01:00

Jag förstår dem som talar i tungor

Och jag förstår dem som ber till kors i dårhus

Och jag förstår dem som förstör sig vid stereon

Och jag förstår dem som faller vid knä för minareter i betong

Och blint lyder Sharia ändå, fastän de slavar på botten

Och jag förstår dem som gör sig själva till en bomb

Och jag förstår dem som sticker sig med en nål i en nerpissad trappuppgång

Och jag vet hur det kan träffa som skott i hjärtat av en M16

Och jag förstår dem som blir sjuka i huvudet av alltihop

För jag är hellre blind, jag är hellre blind, jag är hellre blind

Än ser mitt liv utan dig

---

Jag borde skriva annat för tillfället, men jag blir så fortsatt tagen i hur det brutala förstärker det vackra här. Att man kan ge sig hän åt så mycket, att man kan offra sig för något som är viktigare än sitt eget bästa. Kanske för att det finns något upplevt bättre? Kan appliceras på många egentligen.
Jag reser mig upp och applåderar!

En sista dans

2011-01-02T11:55:00.001+01:00

Men ibland triggas ändå tanken igång. Vad står jag för? Styrka, passion och trohet. Som i fotboll.

"Dance Me to the End of Love" påminner lite om Badly Drawn Boys "One Last Dance" i min bok. Ett gammalt par som vill dansa även om tiden håller på att rinna ut. Två olika sorters passioner. Den förstnämnda en glödande passion som känns så där klassiskt sydländsk. Den andra lenare, nordlig, varsam. Två ytterligheter som gör sig bäst när de flyter ihop.

Skriva klart uppsats, flytta. Efter nästa helg ska jag nog bjuda upp till årets första dans.

I Wish

2011-01-01T13:10:00.006+01:00

Nyårsdagen. I mitt minne har jag lagt upp en låt varje nyårsdag på bloggen. New Years Day med U2 2008, I Give You the Morning med Kite förra. Alltid någon baktanke där faktiskt. En bra indikation på att i alla fall jag har haft en god kväll är att jag dagen efter har ångest. Ångest över vad som har varit och kanske aldrig kommer igen. Ångest över att det varit kul, men att det aldrig blir kul igen. Men det blir det ju.

Jag avlade i grupptryck något svagt nyårslöfte om att börja träna och få bättre resultat än Måns som lovade detsamma. Men är det inte bara bättre att önska sig något? Eller varför inte flera saker? Jag kommer alltid att tänka på en kär gammal låt.

I wish I was a little bit taller, I wish I was a baller, I wish I had a girl who looked good, I would call her

Skee-Lo's gamla old school hiphopdänga må kunna anses vara en söt liten historia, men jag lyckas alltid ta den lite allvarligare. För ärligt talat, att vara man under 1,75 är en allt för stor cockblocker. Långa tjejer vill inte ha kortare killar. Korta tjejer vill helst inte ha killar under 1,83 de heller. Oj vilken loss det blir där. För dem framför allt. Jag skulle kunna gymma bort 25 kilo, jag skulle kunna ändra klädstil helt, jag skulle kunna bli gourmetkock, brandman, läkare och Nobelpristagare i fysik och jag skulle kunna bjuda på fint vin och bli lite snällare. Jag skulle till och med kunna ändra hudfärg. Men jag kan inte bli längre. Jag bryr mig inte om att bli det heller egentligen. Det är en fråga som verkar gnaga tjejer mer. Alla typer av tjejer också.

Men allvarligt talat, om jag utan att blinka kan acceptera stora fötter, obefintliga bröst, fula näsor, rumpstorlekar som differensierar sig från det snyggaste snittet, hopplöshet i köket och Desperate Housewives mitt i fotbollsmatchen - vad gör då 5 cm längre från taket för skillnad? Egentligen? Det är ju världens mest lama diss. Det brukar sägas att tjejer går mer på killarnas personlighet, men kanske ska man lägga till att det är så länge mannen passerat det gyllene snittet på 183 centimeter över hanvsytan.

Fördelen är väl att man som kort kille får kämpa lite hårdare. För jobb, för brudar, inför större killar. Något som i längden (höhö) ger tuffare kvaliteter. Man blir nog lättare en ettrig jävel när det krävs. En inte nödvändigtvis elakare eller mer störig person, men någon som ingen heller ska komma och sätta sig på. Sen kan det här med modet att stå upp för sig själv för personlig ha mycket med att göra att det var ett sätt att ta itu med högstadiets översittare, även om det inte alltid var till ens personliga fördel då heller.

Det var mina tankar rörande Skee-Lo's "I Wish". För ovanlighetens skull blir det två videor denna nyårsdag till ära.

Scenic World

2010-11-03T10:56:00.001+01:00

The lights go on
The lights go off
When things don't feel right
I lie down like a tired dog
Licking his wounds in the shade

When I feel alive
I try to imagine a careless life
A scenic world where the sunsets are all
Breathtaking

Men först ska allsvenskan spelas klart. Uuuuuuuuuuuuuuuuh.

The nostalgia locomotive, gives you a hell of a ride

2010-11-03T10:44:00.000+01:00

Shalalalala la lala...

Love is only a feeling, drifting away

2010-11-03T10:29:00.000+01:00

Jag tycker inte att The Darkness seriösa sida bör underskattas heller. Grym gammal skivgoding. Grym låt!

Mine TV

2010-10-13T23:55:00.001+02:00

Efter att ha spenderat gårdagskvällen med godis, te, "Halv åtta hos mig" och landslagsfotboll med Stina, visade det sig att jag behövde sömn. Lite för mycket sömn.

8.16 - vaknar och tittar på klockan. h.e.l.v.e.t.e.
8.20 - sitter på bussen
8.29 - bussen stannar på Ramlösa Station
8.30 - tåget mot Lund
9.08 - framme i Lund
9.15 - seminarie

Naturligtvis fick det bli tvätt inne på tågtoa. Lite som att vara ute på tågluff igen, men ändå inte.

Tyvärr missade jag en väldigt intressant föreläsning med Utrikespolitiska föreningen ikväll. För att citera Anton som var där: "Han hade bott överallt, förutspådde 9/11, har träffat Massoud (talibanernas fiende nr 1), är sjukt påläst om internationell politik. Jag ska bli som han. Pepe Escobar heter han.". Robert Fisk-klass tydligen. GRYMT ILLA att missa.

Det blir nog en flytt snart till Lund alltså, det håller inte att pendla om man vill vara så aktiv som jag ändå känner för att vara när det kommer till Utrikespolitiska föreningen. För övrigt blir det mer stor säkerhet c-kurs i Freds- och konflikt i vår, med tanke på en journalistisk utgång. Varför känner jag ett sådant intresse när det kommer till att läsa om människan och det extrema våldet? Verkar som andra blir avskräckta, jag vill bara läsa på!

Hela eftermiddagen har jag haft CNN på här och tittat förbi när de chilenska gruvarbetarna hissats upp ur gruvschaktet. Finns det något finare än att se hur alla överlevt och efter 68 dagar äntligen få återförenas med sina familjer? Ända sedan 5 augusti har de suttit där nere. 5 augusti lämnade jag och mitt sällskap Dubrovnik. Det var verkligen inte igår.

För övrigt kan Aftonbladet som vanligt dra jävligt mycket åt helvete för sitt fokus på skandaler. CNN tog visserligen även de lite kort upp fallet om den 21'a överlevaren och hans avslöjade triangeldrama, men ärligt talat, är det verkligen rätt sak att lägga vikt på? "...men Yonni gruvar sig nog lite fortfarade...". Bland alla fantastiska historier som finns att berätta bör det inte vara den som ligger först i prioriteringslistan. Ta lite fucking kvalitetsansvar.

I morgon blir det plugg och musikquiz!

Hypnos

2010-10-03T13:14:00.000+02:00

För övrigt har min mobil fått en psykisk retardation. Den har likt snubben i Memento tappat sitt närminne. Kanske ska jag använda mig av tatueringar och post-it-lappar för att minnas alla mottagna och skicka SMS, eller så köper jag en ny mobil snarast.

Fredag, innan läggdags

2010-10-02T00:33:00.000+02:00

ÄNTLIGEN FREDAG!

Mycket tyvärr ingen utgång i Lund ikväll med tanke på jobb i morgon bitti, så det fick bli FIFA-kväll i Bårslöv. Glammigt va? Men KUL!

Korta reflektioner av dagen:

Den nya delkursen verkar ASINTRESSANT! Just nu älskar jag min skola.
Jag talade med Linda i dag och det är alltid ett givande utbyte. Tänk vad ett blogginlägg kan göra?
Efter en läkarundersökning kom i dag domen: Stina bröt tydligen fotleden (!) på den beryktade stugkvällen i Nyhamnsläge i somras. Nog för att hon gick som en retard och jag fick bära henne till bussen, men? Whut. Riktig stålkvinna som trots det vandrade upp och ner för Kullaberg samma vecka.
I morgon är det fotboll! Tyvärr kan inte David och Jeppe. Dessutom är Petter sämst på att hålla koll på dagar. Men Stina kommer, wiiie.
I morgon är det fest hos Petter och för första gången på en miljon år - utgång i Helsingborg? Jag trillar nästan av stolen.

Jag funderar skarpt på att flytta ner till Lund snart, det vore ju satans roligt. Senast till nästa terminsstart har jag sagt tidigare, men goda ködagar och en viss längtan ökar på mitt sug. I så fall har jag några skivor till jag vill köpa innan dess för att förgylla skivhyllan lite till. Närmare bestämt följande:

Jag är sååååå 2009, men jag bjuder på det. Måste det vara med så måste det vara med.

I am adored

2010-09-27T17:18:00.000+02:00

Ibland har man dagar där allt suger lite. Andra dagar får bara en riktig jävla egoboost. Helgen var trist, men nu när den tråkigaste delen av tentan är avklarad samtidigt som jag har haft en hel del trevliga samtal så är jag på topp igen! Dessutom har jag duschat för första gången på flera flera dagar. Kufiskt smutsig. Nu ska jag käka tomatsoppa och dra ut med cykeln till Bårslöv där det blir FIFA, allsvensk fotboll, fotbollskväll och Filip och Fredrik. Vilket ska bort av de här fyra som man säger? Inget! Hoppas bara att fotbollen går bra nu...

Det här är förresten perfektion. Det spelas på HÖÖÖÖG volym så att även grannarna får njuta. Hehehehehehhehehehehehehehhe!

Ölen är satt på kylning...

Det är inte krig, bara slutet för kärleken

2010-09-24T20:25:00.000+02:00

Klockan är runt åtta, det är fredag och jag sitter med min tenta. Eller gör jag verkligen det? Problemet är som alltid tidspress, någonting jag inte lider av fullt ut just nu. I dag skulle jag vakna vid sju och börja läsa, men över tolv timmar senare är jag ungefär där jag skulle varit för just tolv timmar sedan. Jag somnade om, jag vaknade, käkade pasta med kyckling. Började läsa, somnade, vaknade, bar på en soffa. De senaste två timmarna har jag haft en SMS-konversation med Stina om spanska öar, lössläppt hångel, sexbrist och Heliga Birgitta. Vi skulle säkert kunna hålla på längre, men plugget kallar. Därför sitter jag här och skriver och lyssnar på Paolas bortglömde skiva Stockcity Girl på Spotify.

Än en gång har jag fått ett konstigt förhållande till mitt favoritband Manic Street Preachers. Jag är fullt medveten om att den nya skivan återigen bevisar att bandet inte kan förnya sig. Kvar är samma stråkar som de framgångsrikt använde på det sena 90-talet, men överproducerat å det grövsta. Tråkig musik. Jag älskar ändå.

Det är sjukt trist att sitta ensam utan sällskap en fredag. Inte utgångssugen, men... lite sällskapssugen. Det är lätt att ta det här med mysiga stunder med pojk- och flickvänner för givet när man är inne i en rytm. När jag flyttar hemifrån (oj vad jag ligger bra till i bostadskö, varför tar jag inte mitt pick och pack?), då ska jag minsann hålla en dörr öppen mest hela tiden. Turn the lights down low, hälla upp lite vin och bjuda in mina älskade vänner, även om jag i 70% av fallen får spendera kvällarna ensam. Sen kan vi sitta och snacka skit hela natten om så vill. Med mig själv? Nejdå jag kan ju sitta med det där chatroulette, det verkar roligt.

Jag läste en text av Fredrik Strage igår kväll där han liknande Manics med den brittiska motsvarigheten till Broder Daniel, även om det presenterades tvärtom. Båda var plojband med för mycket eyeliners under ögonen som sjöng om ensamhet och missförstånd, men som ändå kom att stå högst upp (skillnaden var att Manics fortsatte förbi sin topp, fade'ade bort, medan Broder Daniel brann ut i sann rockanda). En sak som slår mig när jag lyssnar på den vackra Some Kind of Nothingness (ett samarbete med Echo & the Bunnymens Ian McCulloch) är att man får en känsla av att den goda tiden är förbi, precis som när Broder Daniel sjöng When We Were Winning. För helvete, de var ju lika pessimistiska då. Everlasting nothingness, någon? Lika pessimistisk var väl jag. Ändå har jag en känsla av att jag, Manics och Broder Daniel på något sätt alla är lyckligare nu, trots att vi alla tappat en väsentlig del av det fina i tillvaron som aldrig kommer tillbaka.

Topp 3 mest överskattade filmer under 00-talet:

Garden State
Life Aquatic
The Dark Knight

Överskattade, inte nödvändigtvis dåliga. Själv tänker jag se 90-talets stora kalkonfilm Waterworld ikväll.

Fan va trist.

På tisdag ska jag, älskade Linnea och älskade Stina gå på Doc Lounge i Lund. Det är vad jag vet nu, du är också välkommen! Det är även det som håller sinnena igång för stunden.

För helvete! Arbeiten bitte.

That was my truth, tell me yours.

Post CDON-leverans

2010-09-23T22:47:00.003+02:00

Jag har nyss utökat min skivsamling med ytterligare nio skivor och en film. 812 kronor betalas när man åter fallit för CDON:s tjugotredje rea för månaden. Skivsamlingen (som inte utökats sen... i våras?!) är nu uppe i en bra bit över 100 stycken. Inte mycket att skryta om kanske, men den är ren fin kvalitet som ser bajsnödigt snyggt ut på väggen! Det finns väl en liten baktanke att det ska dra åt sig lite uppmärksamhet när jag flyttat hemifrån, precis som en riktigt schysst bokhylla fylld med en imponerande samling läsning.

Månadens skivleverans:

Bruce Springsteen - Darkness on the Edge of Town
Beirut - The Flying Club Cup
Kanye West - The College Dropout
Lou Reed - Transformer
The Stone Roses - The Stone Roses 20th Anniversary Box
Sheryl Crow - Tuesday Night Music Club
Simon & Garfunkel - The Essenital Simon & Garfunkel
Pulp Fiction & Reservoir Dogs Soundtrack Box
Manic Street Preachers - Postcards from a Young Man

Fett säkra kort, ja, men även fett bra album som saknats i hyllan! Förutom den sista i listan då, Manics nya album som släpptes i veckan. En riktigt överpampig liten historia som tyvärr inte är lika bra som förra årets släpp, men som ändå är självklart för ett större fan.

På bussen hem i dag träffade jag en gammal dagis- och parallellklasskamrat från de tidiga skolåren som hade varit iväg och volontärat nere i Uganda och Kenya i ett halvår. Fantastiskt roligt sammanträffande då jag bara ett par timmar tidigare hade snubblat över en artikel om hennes resa i hd. Gillar random sammanträffande. Säga vad man vill om vissa typer av volontärarbetande, men vi hade ändå en trevlig bussresa med intressant utbyte. Väldigt intressant var hur bildad jag själv kände mig i ämnet, satt och rabblade massa åsikter som etnokonflikter i gamla kolonialstater som en liten FN-professor. Känns som att universitetsstudierna sätter sina spår ändå? Dessutom passade jag på att göra reklam för både M.I.A. och Bosnien, två ämnen som kommit mig allt närmare hjärtat!

Nu måste jag verkligen sätta igång att läsa och därefter skriva på min tenta. Först ut: liberal fred.

Förresten, jag köpte ju en film också. Nu är jag stolt och sugen ägare av Christiane F. - Vi barn från Bahnhof Zoo! Snart på en filmklubb nära mig, om katten själv får välja.

Derby i morgon

2010-09-14T21:22:00.001+02:00

Usch, jag är för nervig för att ens kommentera vidare...

Valtestar lite

2010-09-11T02:39:00.003+02:00

Kort notis:

Efter att ha gjort Sydskånskans valtest tidigare i dag kom det fram att jag var till över 40% vänsterpartist, tätt följt av miljöpartist och sverigedemokrat. Minst av allt var jag folkpartist och moderat.

Nyss gjorde jag DN's motsvarighet, där det sammanfattades att jag var kristdemokrat till över 40%, med Folkpartiet, Centern och Moderaterna tätt bakom. Överlägset minst av allt var jag vänsterpartist.

Vad kan man dra för slutsatser? Först och främst att sådana här valtester inte är något man ska lita på fullt ut (som om det vore en nyhet, duh). Sverigedemokraterna? Fredrik Strage har en MYCKET underhållande krönika angående att bli sverigedemokrat i sådana här valtester!

Jag funderade på om jag inte skulle göra en lista med punkter och resonemang över vad jag tänker rösta på och varför. Det får dock vänta lite till. Blått säger jag bara.

På tal om Strage, grym som han alltid är, läs detta om bröderna Åhlund i Teddybears.

Skitdag = Filmkväll!

2010-09-09T19:21:00.004+02:00

Vad ska man göra nära hela dagen egentligen har känts som ett enda stort stolpskott? När man tar tåget hem och inte ens hittar låtar som kan beskriva ens will it blend-mixade känslor av svagt misslyckande, likgiltighet och framåtanda? När man behöver lite ledigt?

Ikväll ska jag se film! Silver, jag älskar den kanalen ibland. Det blir för lite Silver och för lite film över huvud taget. Ner till City Gross för lite godis och chips för att ta sig an lite välförtjänt frosseri! Kanske med en flaska vin om det vill sig väl.

På dagens matinéprogram står följande länder: Rumänien och Brasilien!

Klockan 21.00 inleds filmkvällen med 4 månader, 3 veckor och 2 dagar - en guldpalmenvinnande film från 2007. Ett graviditetsdrama om vänskap som utspelar sig i slutet av 80-talet i det Ceausescustyrda Rumänien! Efter en kort bensträckare blir det sedan en brasiliansk miniserie med klara kopplingar till fantastiska Guds stad - Människornas stad!

För er utan Silver men med filmsug så rekommenderas Äkta män på SVT2 klockan 22.45. Den ska in på video för min del!

365 filmer dog nog förresten

2010-09-08T19:59:00.002+02:00

Men det var inte mitt fel!

Här följer en lista över besökta platser och relaterade filmer:

Berlin - Lola rennt
Prag - The Unbearable Lightness of Beeing
Wien - Before Sunrise
Budapest - Kontroll
Sarajevo -Ingenmansland
Dubrovnik - Cinema Paradiso (vi skulle hamnat i Italien, men Dubrovnik kunde lika gärna ha varit Rimini ändå)
Hamburg - Turkish Fruit (vi skulle hamnat i Amsterdam, men hororna och knarket yste inte med sin frånvaro)

Vi lämnade förresten avtryck i München, Zagreb och en liten ungersk håla också!

In the absence of your love...

2010-09-08T19:26:00.003+02:00

Ja, du ser rätt!

Jag fick feeling när jag satt på tåget hem i dag. Den senaste tiden (veckan) har jag blivit ruskigt effektiv. Jag läser som en gris och höjer ribban till en nivå över Stefan Holms kapacitet, i alla fall räknat till mina färdigheter. Jag tänkte fortsätta läsa som varför inte Storbritannien intervenerade under amerikanska inbördeskriget på 1860-talet, men det får vänta någon halvtimme till. Jag ska göra ett litet försök till att börja blogga lite, på allmän begäran.

Har du hört I'm Throwing My Arms Around Paris med Morrissey?

In the absence of your love
And in the absence of human touch
I have decided
I'm throwing my arms around Paris
Because only stone and steel accept my love

Nu är det ju inte riktigt så pass illa va, men det fick mig att tänka på att i morgon är fyra veckor sedan jag och mitt ressällskap kom hem efter 4 grymma veckor ute i Europa. Jag tänker på Prag, Wien och jag tänker på Budapest. Av någon anledning var alla dessa städer fyllda av par. Det var som att se barnvagnar överallt för en kvinna med graviditetsproblem. Fyra vänner som inte fått till något sedan en av pojkarna hamnade i säng med en ladyboy från Laos. Fyra manliga vänner utan homoerotik inplanerat. Och homoerotiskt blev det inte heller.

Jag tror för övrigt att ovan nämnda låt handlar om objekt, att vara tänd på exempelvis Berlinmuren. Fast kanske Eiffeltornet istället.

Topp 5: Sexuella möten under Eurotripen:

5. Undertecknad halsar jäger, sensuellt varje Berlinmorgon.
4. Tyskland.
3. Undertecknad öppnar av misstag en badrumsdörr med naket fruntimmer innanför.
2. Stefan och Jesper ser ett australiensiskt(?) underliv via ett olyckligt placerat badrumsfönster.
1. Hela sällskapet ser Budapests slappaste rumpa på badhus.

Hejdå till er kära, hej Europa!

2010-07-17T04:39:00.003+02:00

Om 20 minuter går jag härifrån och sedan blir det tågluff i Europa en månad om allt går enligt planerna. Mot Berlin, Prag, Wien och vidare! Typ Balkan och Budapest enligt nuvarande planer. Småhemlig avslutning i Amsterdam. Eller så failar allt. Nej, det gör det inte.

Jag har sovit 3½ timme. När jag vaknade mådde jag oförskämt bra (det gör jag fortfarande!), men jag trodde att jag var normal. Sedan spelade Vaken med P3/P4 Lalehs "Bjurö klubb", varpå jag höjde ljudet och med tårar i ögonen stämde upp till kampsång. Då förstod jag att jag nog ändå var lite rese- och morgonrubbad.

Blir kanske lite uppdateringar här, kanske inte. Kolla in 365filmer, där kommer jag att ha några europeiska filmtips åtminstone som dyker upp!

Tills vidare: vi ses om en månad och ta hand om er. HEJDÅ!!!

Den skyldiga

2010-07-12T00:54:00.001+02:00

Ditt jävla blötdjur. VM:s största stjärna, till och med större än Maradona. Jävla jävla blötdjur. Tur för dig att det inte blev naziguld i alla fall.

Hajpåjken

2010-06-28T20:29:00.004+02:00

Det var inte igår.

Jag skojar inte, senaste veckan har varit FYLLD men totalt fantastiskt. Vad gör sommaren värd? En Stefan som är hemma och Jeppe med det. En Petter att spela tennis med. En Stina som är så bra som bara en Stina kan vara. Världens coolaste Anton. Många nya fina bekantskaper. Jag älskar.

Om tre veckor är jag i Berlin med De tre förstnämnda. Inte något jag tänker på särskilt mycket. Det ska bli fett. Bör jag vaccinera mig? Jag har faktiskt inte gjort det förr och sjukdomar är väl bara en annan form av stämplar i passet? Eftersom jag inte behöver använda passet för stämplar något särskilt under kommande Eurotrip, så kan väl sjukdomar vara mer intressant? Nazisnuva i Berlin, ölmage i Prag, schnitzelfeber i Wien, langosdiarré i Budapest och haschinfluensa i Amsterdam? Låter intressant det tycker jag.

Som bekant bloggar jag på 365filmer, vilket sker genom att jag skickar in ett tips till moderator-Hampus som lägger upp tipset rätt dag. Jag känner inte att jag har fått ut min kapacitet alls riktigt, det har blivit lite väl happhapp. Men folk verkar nöjda. För övrigt verkar jag vara den äldsta bloggaren, bu. Men så ger jag bäst tips också, säger vi. Jag har en idé om att göra några Eurotripanspassade filmtips under min månadslånga absens. Eftersom jag bloggar ungefär var femte-sjätte dag blir det perfekt för att lägga upp en ny film för varje nytt land eller stad jag besöker. Det kommer bli kalas. Dock gör jag tipsen i förväg.

Igår var första dagen mina föräldrar såg mig hemma på kvällen. Kolla in mitt schema och ni förstår varför jag struntat i er mina tappra läsare:

Mån: Tennis-jobb-slockna hos Stev (ut: 8.30 - hem: 23.30)
Tis: Tennis-jobb-stugmysfest (ut: 8.30 - hem x)
Ons: Vakna i stuga-jobb-shoppa och roadtrippa (ut: x - hem: 22.00?)
Tors: Malmö-ölkväll på GP (ut: 11.30 - hem: 00.00)
Fre: Jobb-Midsommarfirande (ut: 12.15 - hem: 01.00)
Lör: Jobb-Kullaberg med bästa-fotboll över öl ute (ut: 06.10 - hem: 00.00)
Sön: Jobb (ut: 10.10 - hem: 20.15)

OCH JAG HAR ÄLSKAT DET!

Klarade Churchill att leda Stobritannien genom WWII med tre timmars sömn om natten så kan jag väl jag jobba, umgås, idrotta, supa och ha det allmänt festligt på detta sätt.

Nu ska jag se VM, jag har hört att det pågår något sådant i Sydafrika.

Anledningar till att följa VM #2

2010-06-13T17:01:00.002+02:00

Om Maradona enskilt var den första anledningen, då är TV4's Patrick Ekwall och Olof Lundh i onyktert tillstånd den andra!

VM och lite Maradona

2010-06-12T23:58:00.002+02:00

Fotbolls-VM startade igår! Som om ni missat va? Jag har två saker att säga. En trevlig och en... grej om något otrevligt. Låt oss börja med det lite otrevliga!

1. Hur kommer det sig att människor vid ointresse av stora folkfester bara måste göra en grej av sitt ointresse? Rent psykologiskt alltså. Jag spyr ju skit på Helsingborgsfestivalen när det nämns, precis som nästan alla andra boende innanför stadsgränsen. För två veckor sedan störde det mig något oerhört att folk var tvungna att gå ut med sin inställning mot Eurovision Song Contest. Nu börjadr folk dryga ner sig över Fotbolls-VM. "Är jag den enda här som inte är ett dugg intresserad av fotbolls?" frågar någon överlägset i pausrummet. "Ja, kanske det", tänker resten. Att det inte kommer ett verbalt svar på frågan visar bara hur intresserade alla andra är av andra personers ointresse.

2. Var det fler än jag som såg Nigeria mot Argentina i dag? Eller Lars Lagerbäck mot Maradona, som svensk media gärna vill stoltsera med i det svenska landslagets frånvaro. Men det var verkligen Maradona som var stjärnan. Världens genom tiderna bästa fotbollsspelare. I dag är han en liten (ja, han har vält alltid varit liten) tjock man i medelåldern med värsta kolatorskmustaschen. En köttbulle i kostym som en gång var störst av alla. Expertkommentatorn och förre fotbollsproffset Glenn Strömberg beskrev en gång hur det var att få en frispark emot sig när hans Atalanta mötte Maradonas Napoli - det var alltid 1/3, en boll gick utanför, en tog i ribban och en borrade sig in i krysset. Maradona blev via FIFA:s officiella internetomröstning vald till tidernas bästa fotbollsspelare, men det passade ju sig inte att ge priset till en fd dopad och i övrigt pinsam figur som honom, så priset gick till Pelé. För Pelé är ju inte pinsam. Pelé har väl sedan fotbollskarriärens slut inte haft många rätt, härom året fick Svenska Fotbollsförbundet i princip dra av honom från scenen under Fotbollsgalan när han snackade om... allt och inget? Jag hade hellre sett Maradona be om en avsugning.

Baktenta

2010-06-06T13:15:00.003+02:00

Söndag.
Sveriges nationaldag.
Dagen efter Linnéas mycket mycket trevliga picknickarrangemang.
Dagen efter för mycket vin.
Dagen av bakfylla.
Dagen då Robin Söderling förhoppningsvis ska vinna Franska Öppna.
Dagen då jag ska skriva klart min tenta.

Men.

WHIIHOO I LOOK JUST LIKE BUDDY HOLLY, OH OH AND YOU'RE MARY TYLER MOORE!

Canneloni Macaroni

2010-05-30T20:46:00.004+02:00

Jag har haft en trevlig helg! Nog om den.

Efter att folk traditionsenligt känt det enorma behovet att lätta på trycket och i all sin bajsnödighet deklarerat sin okunskap vad beträffar världens kanske mest påhoppade evenemang, det vill säga alla bögars favorittävling Eurovision Song Contest, kommer jag här nu och i all min egna bajsnödighet att tala illa om just det som jag försökt försvara - MUSIK. Men jag gör det med kärlek och insikt.

Under förra helgens Lundakarneval gick jag och Jacob och tittade på kabaré den sista dagen. Kabarén var uppbyggd av massa små sketcher och en av dem handlade om hur Peter Lemarc och Ulf Lundell kom på texterna till sina respektive Tess och Öppna landskap. Lundell kom på sin text genom att förklara varför han trivdes bäst i just öppna landskap, medan Lemarc fick hitta ett passande namn i sin bok över alla ligg han haft. Min fråga är då följaktligen: Vad tänkte Lasse Holm när han skrev Canneloni Macaroni?

Njut av det kära 80-talet mina vänner! Italiensk schlager på svenska. Lasse Holm är sugen på italiensk mat och även bröst om man fattar vidoen rätt. Oemotståndligt. Jag känner hur tidens barn kände sig lika coola till den här låten som jag en gång gjorde till Nick Borgens "We Are All the Winners", eller varför inte Tomas Ledins "Hon gör allt för att göra mig lycklig". Oh barndom, var tog du vägen?

Men lite mer allvar. Hade Lasse Holm rökt på något? Eller vaknade han bara en dag och kände för att skriva en låt om pasta och pizza? Kom låten till honom på samma sätt som Paul McCartney en morgon nynnade på Yesterday, i tron om att låten redan var skriven av någon annan? Hur stor del av svenska folket lyssnade på låten och kände att de hade ett gott swagga? I sina träningskläder på campingen tror jag ändå att det var många. Lite kärlek till de träffade, det är ju helt fantastiskt ändå!

Istället för Anna?

2010-05-28T15:54:00.003+02:00

Tydligen åkte Sverige ur Eurovision Song Contest redan igår. Tänker inte gå in djupare på det, utan konstaterar bara att jag för egen del spelade ett väldigt trevligt musikquiz på Retro i Malmö igår med Kattis och vänner!

För övrigt borde Sverige ha skickat den här låten till Helsingfors 07, istället för The Ark. Synd bara att The Ark ställde upp och Laakso inte gjorde det.

För övrigt tror jag att Manboy hade gått bäst av de svenska bidragen. Hujjjjah!

Onsdag, dagen innan torsdag

2010-05-26T18:12:00.003+02:00

Sista föreläsningen för denna termin. I morgon sista seminariet. Sedan är det över. STORT FETT :(

Nu är det klart, jag jobbar mitten av juni till mitten av juli. Sedan blir det att åka av. Tjoohoo! Däremellan ska jag försöka åka upp till Stockholm på en beryktad tårtfest.

Idas käre pojkvän Peter bjudit in mig till att se fotboll den 24'e juni tillsammans med hans danska polare. VM-matchen mellan Danmark och Japan. Kan man annat än älska beskrivningen på evenemanget? Temaet er: Stadion pølser og øl. Jag får hoppas att jag är ledig.

På lördag är det Eurovision Song Contest-final, men jag smygstartade med att se semifinalen igår. Den var väl... ja. Skickade följande beskrivning till Stina: Ser på eurovision. Just precis makedonien. En tjockis, en spänd rappare, en hårdrocksgitarrist och tre lättklädda tjejer som särar å det grövsta. Nu spelar robert wells piano för vitryssland, på riktigt. Inget vet varför. Älskar eurovision. Hon svarade rakt att hon hatar eurovision. Där dog den diskussionen. Själv ser jag fram emot lördag, även om det finns en risk att jag missar till förmån för ett cocktailparty.

I dag har jag rekommenderat 1900.

I morgon är det bal i Helsingborg. Förra året stod jag, David och Nikica och agerade någon form av klädexperter. Ska försöka göra det samma i morgon. Får ragga sällskap först i så fall. Ja, varför inte Stina? Jeppe?

I morgon kväll ska jag alternativt till Malmö också. Musikquiz!

Nu ska jag läsa Lederach. Jag må vara naturligt brun utan sol, men jag ska ut på balkongen. So long white guys.

Och nu reklam

2010-05-25T00:29:00.003+02:00

Jag bloggar tydligen på 365 filmer du borde se-bloggen. Jag anmälde mitt intresse i fyllan klockan tre på natten och skrev mitt första inlägg i den bakstatus som följde. Men det blev helt okej ändå.

Kan bli kul detta!

reklamreklamreklam

Lundakarnevalen var väldigt kul förresten. Förlåt, mitt sällskap var kul! Åhh, måste det verkligen bli sommarlov?

Ättekullaskolan på radion!

2010-05-20T16:02:00.004+02:00

...och enligt P3-nyheter är Ättekullaskolan den sämsta i landet när det gäller mobbing.

Men vilken jävla tur att man försvann därifrån för 10 år sedan. Åh, gamla fina Ättekullaskolan. Det är ju värt ett reportage.

Nu måste jag sova. Ska ner till Malmö och möta upp gamla kursarna Karin, Kattis och Emilie för picknick i Pildammsparken. Hoppas vädret är lika vackert där som här!

Sov 3 timmar i natt. Helst slut i huvudet. Men resultatet blev helt okej. Jag är en rookie, okej!

Min M.I.A.-artikel.

Samtidigt som...

2010-05-18T23:16:00.003+02:00

Control (eller bristen på det)

2010-05-18T20:42:00.008+02:00

1. Jag vaknade
2. Jag ställde med min auktoritära ställning in fredsdeltagandet på veckans teasday afternoon på Sydskånska. Det krävs diciplin, det krävs läsning.
3. Jag struntade i diciplinen och sov bort 3 timmar.
4. Jag gick en seg runda i det fina vädret.
5. Jag har nu börjat läsa. Och fastnat vid datorn. Men ska läsa igen. 300 sidor tjock stor bok om konfliktlösning. Kan vara intressant. Kan vara motsatsen till en bal på slottet också.

Jag är inget namn än och kommer kanske aldrig bli, men jag ska lägga upp det lite roligt, som om jag vore något. Min kära redaktör, korrekturläsare och bollplank i journalistlivet Emmy har läst igenom min M.I.A.-text och visat varför hon är grym på det hon gör. Wall of comments. Tack Emmy, nu slipper läsarna massakrera mig. Måste fixa senast i morgon kväll. Förväntningarna är stora på att texten ska komma upp nu. Men det blir säkert kick ass.

Igår var det suttttonnde MAJ i Nåårrrge, och även ett år sedan LTTE gav upp sin militära kamp på Sri Lanka. Jag skulle intervjua några kontakter där nere om det senaste året, men jag verkar ha spelat och supit bort tiden. Livet är hårt.

Nu ska jag gå och smacka up min bitch. Förlåt, läsa i Ramsbotham. Yakidiyak.

Eagle vs. Shark var lite av en besvikelse som film för övrigt.

---

I dag är det förresten 30 år sedan Joy Divisions sångare Ian Curtis hängde sig i sitt kök. Detta hedrar jag med att spela en av världens bästa låtar någonsin.

Sen söndag

2010-05-16T23:17:00.001+02:00

HIF förlorade i dag. Vill jag raka av mustaschen? Nej. Bra helg annars? Jadå!

Fredagen den 14'e

2010-05-15T00:28:00.007+02:00

Jag lyssnar ohämmat på Lorentz och M. Sakarias "Baby!".

46 timmar. Så lång tid dröjde det till den första sociala kontakten utöver den man har på jobb. PLÖTSLIGT HÄNDE DET! Mina emokänslor stillades.

I morse vaknade jag av att lyssna på The Jesus & Mary Chain's Darklandsskiva. Det borde man inte göra oftare.

Jag kom nyss på att det här är andra fredagen i rad som jag spenderar hemma framför TV:n. HUH?! Varför är det så? Jag jobbade inte förra lördagen. Jag insåg bara att jag hade punka på cykeln och fick låna farsans för att komma ner till systemet.

Tydligen är det i morgon en vecka sedan jag var på fest hos Anton. Två veckor sedan Valborg. Kan inte bara den skenande tiden avgå? Vem vill ha sommarlov nu när skolan är så trevlig?

Jag såg Closer nyss. Vilken jävla ångestladdad film. Mittendelen där alla bara bröt upp och erkände otrohet fick mig att vilja dö en smula.

Min M.I.A.-artikel är fortfarande inte uppe. Jag har inte börjat på mitt utlovade Sri Lanka-reportage. En på jobb är släkt med M.I.A.. PÅ RIKTIGT. Infon hon berättade är inget man hittar på hur som helst.

Jag har förklarat min kärlek till GTA med ett barns glädje tindrandes i ögonen. Just nu skjuter jag fiskmåsar för att uppnå 100%. Går bra.

Fråga: Hur kan en kort, smått överviktig arbetarklassad ung man ändå hänga med i gamet?
Svar: SWAGGA!

---

Nej, gud vilket värdelöst inlägg. Jag återkommer när jag har något viktigare att prata om. Typ politik eller något. Typ varför halva Sveriges regering säkert uppskattar Da Buzz. Eller varför holländarna, de orangea tulpanodlarna norr om de belgiska pedofilerna, har begått en allvarlig form av barnmisshandel med sitt ESC-bidrag som bara är sådär 37 år för gammalt för årets tävling. Men med tanke på hur resten av startfältet lär se ut så hoppas jag att nästa ESC hålls i Amsterdam! Douze points pour les Pays-Bas!

Tråkig stund

2010-05-13T20:20:00.006+02:00

Jag har jobbat tio timmar nu. Jag har kommit hem och insett att jag har tråkigt. Jag behöver lite sällskap, men hoppas på att någon hör av sig snarare än att jag hör av själv. För det är som triss - plötsligt händer det!

Äh, jag borde skaffa en hund. Eller en personlig glädjeflicka. Ett fnask som jag ringer i tråkiga stunder. En Cheryl. Eller Ashley. Eller varför så stereotyp? Jag skaffar mig en Emma eller nått. Men Danmark är nära och där är det tillåtet med sådan människohandel. Dessutom är danska lite attraherande. En... ja, vad nu danska tjejer heter. Pernille. En Pernille!

Eller så skaffar jag mig en hund utan sexual acts. Det vore coolt om den kunde tala också. Och om den var sofistikerad. En Brian! Jag ska ha en Brian.

Brian. Min nya kompis!

Eller så går jag och pluggar nu. Eller lirar GTA IV: Lost & Damned/Ballad of Gay Tony. Lutar åt det sistnämnda...

Just nu spelas Darjeeling Limited-soundtracket i min skivspelare. Fantastiskt.

EDIT: Jag hörde glassbilen nyss! Utomhus (duh) torsdag klockan 20.30-snåret! SAMMA TID SOM FÖR TIO ÅR SEN! Snacka om att köra på rutiner. Och snacka om att jag måste vara döv varje torsdag som alltid missar detta.

En religiöst tråkig helg

2010-05-12T23:36:00.004+02:00

Jag står inför min gemenskaps tråkigaste helg tror jag.

En ska till Dalarna. En annan skulle till Stockholm. En tredje ska slå klackarna i taket i Barcelona. De flesta ska festa. Jag ska... JOBBA. Men Gud vad kul! Mja. Aja, nu ska jag inte åma mig. Jag har ett jobb som jag inte besökt frekvent på länge och jag tjänar bananas denna helgen. Men nog hade lite sociala trevligheter varit önskvärt nu.

Denna regniga dag har varit väldigt trevlig i övrigt och bjudit på en del reflektioner om manligt kontra kvinnligt. Men orkar jag gå in för mycket på det? Man kan väl säga som så att om man som tjej bor i ett kollektiv med massa killar och varje dag får höra "är inte kvinnan vid spisen har hon rymt"-skämtet, så blir man ganska offensiv av naturen mot skämt som är just kvinnonedsättande. Själv är det en av mina favoriter. I love the smell of jokes about women in the morning. I övrigt tror många tjejer jag känner att ett killgäng får en råare jargong inkluderande både den ena och andra obäkvemligheten. Så kan det också vara. Men av vad jag har märkt är det värre med tjejgrupper. Inga detaljer nu, jag lämnar det åt fantasin.

Analsex. Dildo

Jag kommer inte träffa varken nahumgäng eller fredsfolk på grymt länge nu ju. Men jag ska på fest någonstans utanför Ängelholm på lördag. 9-19 jobbar jag den dagen. Guuuh. Men det löser sig. Vädret ska ju bli fint.

Äh men gud alltså. Jag har supertråkigt. Och helgen kommer bli supertråkig. Sanna mina ord.

Jag fastnade för en 80-talslåt. Jag får inte grepp om vilken sinnesstämning den ska passa, men strunt samma. Åttttiitaaaalet!

Säg åt mig att fixa min dator.

Hjärtat slår sällsynta slag

2010-05-10T22:44:00.004+02:00

Jag bör plugga nu men...

...HIF har nyss stått för en GRYM vändning mot Gefle i Allsvenskan och vi toppar fortsatt 5 poäng framför Malmö FF. Missförstå mig inte, jag ogillar Malmö starkt, men om det är något lag jag önskar en andraplats bakom oss är det just Malmö. Och så spelar vi båda Allsvenskans bästa fotboll just nu. Jag vill för övrigt lägga mitt grova språkbruk och apeshitbeteende bakom mig i den mån det går när det kommer till fotboll. Det håller inte. Det är bitvis löjeväckande. Men passionen kan jag inte lägga åt sidan! ÅÅÅÅH. Jag mår förjävla fint just nu.

...jag lyssnar på Ingenting-sångaren Christopher Sanders soloskiva från förra året, Hej hå! De som pallat ta sig igenom varje inlägg vet att jag lyssnade på mycket Ingenting i vintras. Den här skivan släpptes förra våren om jag förstått det hela rätt, och jesus, det är bra! Lyssna, lyssna, lyssna! Mannen sjunger Astrid Lindgren i egen tappning. Det låter fantastiskt. Och så har han en egen version av Anna Järvinens Äppelöga, det vill säga världens bästa låt att lyssna på en solig sommardag i Stockholm. Hjärtat slår sällsynta slag. BRAVO! spotify:album:5I6LSuV72GuEHWQ4erb31P

...det kan vara fotbollen som gör det, men jag är för uppe i andra tankar just nu. Jag känner mig onykter. Det är det som fotboll gör med en, det ger en onykter känsla. En känsla att säga att man uppskattar folk. JAG UPPSKATTAR ER! Och HIF.

Snart kommer en artikel om M.I.A.:s Born Free-video väl upp på UPF:s webbtidning. Yeay!

Och till alla vackra flickor där ute: MIN MUSTASCH BLIR KVAR YTTERLIGARE EN ALLSVENSK OMGÅNG!

She Bangs the Drums

2010-05-03T22:06:00.002+02:00

Jag hade kvällen ledig. Eftermiddagen sen 16. Inget planerat. Biblioteksspurt med Stina, städning av ultraskitigt rum och tråkhandla med pappa. Äta kotlett. Försöka formatera datorn, eller tänka tanken på det. Lyssna på HIF och se fotbollskväll. De två sista missade jag, men min mustach får tydligen vara kvar ett tag till.

Jag somnade människor. Somnade. Jag hann inte ens riktigt fundera över vilka skivor jag ville ha. Jag febersvettades i sömnen fullt påklädd i två timmar. Som om jag hade drogat mig själv. Jag drömde om att jag hade försovit mig och att alla skrattade åt mig. Jacob, Stina och av någon väldigt outgrundlig anledning en AIK:are. Och Linnéa och Paula. Say what? Jag hade försovit mig och sedan somnat på tåget igen.

Igår meddelade en kille på Facebook att om Bing "White Christmas" Crosby hade levt hade han fyllt 107 år, just igår. Det är fel, men ändå inte tydligen. I jakten på att se vilka som också fyllde år igår såg jag att Bing Crosby i hela sitt liv trott att han var född 2 maj, men att det efter hans död uppdagats att han minsann var född den 3 maj. Födelseattestet hade kommit bort vid födslen uppe i Tacoma. Stackars gamle skojare. Frågan är hur i fan man uppdagar ett sånt fel 80 år för sent. När Stella Walsh tog OS-medaljer på 30-talet var det få som verkligen förstod hennes grova röst berodde på att hon även hade en penis - något som kom till hela världens kännedom när hon blev offer för ett väpnad bankrån 1980 (dubbelt missöde, alltså). Vid obduktionen visade det sig att Stella, eller Stanislawa Walasiewics som hon egentligen hette, var sin tids egen Caster Semanya. Walsh och Semanya är för övrigt inte de enda friidrottarna i historien med tveksamma könstillhörigheter. 60-talets systrarna "bröderna" Press har spekulerats vara hermafroditer och samtida polskan Ewa Klobukowska var den första att faila ett könstest i OS-sammanhang, något hon skyllde på att hon var född med en kromosom för mycket. 30-talets Dora Ratjen (som dog faktiskt bara för ett par år sedan, 90 år gammal), hade lurats hela vägen. Dora visade sig vara Heinrich.

Jag fick ett mail från Emmy på UPF, hon skriver i mailets rubrik att det är artikelkris. Jag vågar inte ens läsa. Jag öppnar, blundar och stänger och låtsas som om det inte alls är the end of the world as we know it.

Jag vet åtminstone en person som älskar att diskutera tvåköniga människor. Det hade jag temporärt glömt!

Nu spillde jag te på min vita tröja. Helt ok om det går bort i tvätten. Satt samtidigt och kollade på Valborgsbilder. På den med mig har jag en dunk i handen, utan tvekan att använda den. En stor dunk. Jag hade inga skrupler och skrattar åt allt som hände. Men så gjorde jag bara bort mig med glimten i ögat och hjärnan i en Benny Hill-sketch.

I morgon är det vanlig skola igen. ÄNTLIGEN. Dock sista delkursen. Vill typ inte ha sommarlov. Bara fortsätta i det här spåret, precis som det är just nu. För jag älskar det.

Avslutningsvis vill jag bara säga att hon defintivt slår på min trumma.

Valborg i Lund

2010-05-01T12:19:00.003+02:00

Episkt.

Mitt knä är trasigt.

Roma, Totti, Ranieri och en dos allmänbildande fotbollshistoria

2010-04-25T23:28:00.006+02:00

Man brukar säga att man som äkta fotbollssupporter endast har ett lag i tankarna, och det må vara en sanning. Jag håller på HIF av hela mitt hjärta, vilket mina kamrater pinsamt fick se prov på när undertecknad var ute och slirade i Malmö härom natten. Men jag gjorde det med både charm och ironi, även om kanske ingen annan än jag uppfattade det i mitt onyktra tillstånd. Även om man bara kan ha ett lag i sitt hjärta så hindrar det dock inte en från att känna sympati med andra lag. I engelska Premier League håller jag extra på Arsenal, i Skottland är det Celtic. Jag brukade känna sympati med Barcelona, men mitt Malmöförakt som går ut även över Zlatan Ibrahimovic får mig att känna mindre. Italienska ligan har jag aldrig talat varmt om, men det är faktiskt så att jag har Romasympatier.

Det återstår bara ett fåtal omgångar av de stora europeiska ligorna och när italienska ligan nämns talas det nu om A.S. Roma, huvudstadsklubben anförd av den briljanta ikonen Francesco Totti. Totti är nog den internationella fotbollsspelare som legat och fortfarande ligger mig närmast om hjärtat, även om jag inte alltid har gillat honom sedan jag först bekantade mig med hans fotbollskonster i EM 2000, det första internationella fotbollsmästerskap som jag verkligen bevittnade.

Italien hade slagit ett hopplöst Sverige i gruppspelet med 2-1, i en match där Henke Larsson kyligt rundade Italiens målvakt Toldo och satte in en i längden obetydlig kvittering för blågult. Italien var tillsammans med Portugal, Nederländerna och Frankrike turneringens klart bästa lag. I den ena semifinalen möttes Italien och Nederländerna i en match där holländarna missade två straffsparkar under ordinarie speltid, vilket fick den mållösa matchen att gå till straffläggning. Tilläggas här ska att holländarna var mitt uppe i en straffsparksförbannelse. I såväl EM -96 och VM -98 hade de orangea fått se sig utslagna efter straffläggningar och återigen stod de inför ett grymt avgörande. Självklart gick de förlorande ur striden. Frank de Boer, Jaap Stam och Paul Bosvelt blev alla offer för sina nerver medan Toldo blev en hjälte med två straffräddningar. Och Totti blev evigt ihågkommen för den snyggaste straffsparken som troligen har slagits. I EM 1976 hade Tjeckoslovakien gått till final mot Västtyskland och efter 2-2 krävdes en straffläggning för ett avgörande. Uli Hoeneß missade tyskarnas fjärde straff när alla andra spelare hade satt sina. Fram för att ta Tjeckoslovakiens femte och sista straff klev Antonin Panenka och alla visste vad som stod på spel - en spark och en boll i mål och guldet var säkrat. Panenka visste att målvakten skulle slänga sig, det fanns ingen straffsparksläggare som någonsin la bollen mitt i mål av ren vilja. Ingen utom just denna skäggprydda herre från Prag. Panenka sprang fram, målvakten slängde sig och bollen flög i en retlig båge in precis i målets mitt. Inte ens om tyskarnas Sepp Maier varit en mästergymnast hade han haft en chans. Totti föddes nästan exakt tre månader efter Panenkas straffspark och 24 år senare repriserade han den på det mest eleganta sätt. Totti blev där och då för hela världen presenterad som en av vår tids mest älskvärda bollkonstnärer. Han vann en del av min kärlek. Hollands straffsparksförbannelse skulle brytas fyra år senare en kväll i portugisiska Faro, när Zlatan och pressens syndabock Olof Mellberg brände två straffsparkar och det bästa svenska landslaget sedan bronslaget -94 fick åka hem tomhänta.

Totti, arbetarsonen från Roms Porta Metronia, föddes med Roma i blodet och har under hela sin proffskarriär varit klubben trogen. Något som är ovanligt för framför allt italienska fotbollsspelare, där det nästan är en självklarhet att växla mellan storklubbarna. Totti hade kunnat gå till de stabila giganterna Milan, Inter och Juventus, han hade kunnat tjäna tredubbelt i spanska ligan. Men hjärtat är i Rom och det är för Totti det viktigaste. Roma vann ligan säsongen 2000/2001, sin blott tredje ligaseger sedan klubbens födelse 1927. Därför är det så mycket snack när Roma inför den fjärde sista omgången är i serieledning, precis framför mastodontlaget Inter. Kapten för skutan är Claudio Ranieri, mannen som inte kan vinna titlar, största meriten är ett spansk cupguld med Valencia och Copa Italia med Fiorentina. Ranieri som likt Totti är född i Rom och har samma favoritlag, trots att han under sin aktiva fotbollskarriär endast fick spela sex matcher i den vinröda tröjan. Ranieri som tränade Chelsea innan José The Special One Mourinho tog över och ledde Londonlaget till titlar och som i sann Mourinhoanda inte drog sig från att verbalt förnedra sin föregångare. Ranieri, den eviga förloraren skulle äntligen få ge svar på tal.

Ikväll förlorade Roma med 2-1 mot ligafyran Sampdoria. Inter vann med 3-1 mot Atalanta. Med tre omgångar kvar ligger Inter i serieledning, två poäng ovanför Roma. Men än har inte den feta damen börjat sjunga. Må Roma komma igen!

Francesco Totti och hans Roma är värda ett nytt italienskt ligaguld

The Bitch and the Ass

2010-04-21T22:11:00.005+02:00

Jag blev bjuden på en mycket intressant tillställning av Linnéa i dag. Picknick i soliga Lund med väldigt många säkerligen jätteintressanta människor i början av juni, något jag absolut inte tänker missa. Det är en sak jag gillar med Linnéa, inte nog med hon är bekant med många trevliga människor (vem vill inte vara bekant med Linnéa egentligen?), det är även så att hon inte verkar göra skillnad på personer. Eller vad ska jag säga. Jag kollade igenom inbjudningslistan och hittade en överraskning.

Jag blev förvånad. Inte upprörd dock. Ju mer jag har tänkt på det förefaller det allt mer intressant. Det har gått ett halvår sedan jag gick in i något jag ser som lite av en nystart. Ja, jag gick väl i sönder om man ska uttrycka sig som en drama queen. Det är ett halvår sedan jag ens hörde av Linda senast. Det är ju helt sjukt. Vi hade ett fint dynamiskt förhållande och kvar blev ett idiotiskt vakuum. Hon var en bitch, jag var ett ass. Jag har mest anklagat mig själv för att vara asset faktiskt, för så var det.

Jag tittade för ovanlighetens skull igenom lite bilder med henne och det slår mig varje gång att jag tycker hon är lika vacker som hon var då, både in och ut. Som att man minns allt det fina som fanns där. Inte så att jag skulle vilja se det som oss igen, det har jag passerat sedan länge. Tvåsamhet överlag är hos mig ganska överskattat. Och om jag skulle vilja ha det finns det andra.

Men varför blev det ingenting kvar alls? Kanske är det bäst att inte veta, men ibland undrar man. Hur mår hon? Vad gör hon? Trivs hon med allt? Jag hoppas faktiskt det. När jag gått vidare och träffat massa nya människor och öppet har saker för mig mest hela tiden, har jag ingen aning om vad hon sysslar med. I princip ingen aning alls. Jag vet att hon pluggar bara ett stenkast ifrån mig, att hon nog besöker samma tågstation som mig flera gånger i veckan. Ändå känns det som att vi aldrig kommer att se varandra igen. Mobilnumret har jag slängt sen länge. Musiken har jag tömt. En del bilder har jag kvar. Annars är allt som återstår förbindelsen på Facebook. Det är Facebook och kackerlackerna som överlever ett kärnvapenkrig, sanna mina ord. Visst skulle man kunna slänga iväg ett mail, men det är ju som det är. Varför ens bry sig när det nog är bäst att hålla det dött? Men man frågar sig ibland, det gör man. Kanske ses man när man minst anar det, talar ut om tiden som gått. Om det bra och dåliga som passerat sen sist. Skrattar tillsammans, inte som om allt var glömt, men åtminstone accepterat.

Egentligen ogillar jag att öppna mig såhär, men det kunde väl vara fint för ovanlighetens skull liksom. Eller?

Derbyfeber

2010-04-19T21:10:00.001+02:00

Jag vill härmed publicera ett mail jag skickat till min gode vän David som hänger runt i Australien just nu. Det här förklarar exakt hur jag känner i skrivande stund.

Om 24 timmar är Skånederbyt över och jag vet inte hur jag ska kunna koncentrera mig på annat innan dess. Jag är uppe i varv, jag har allvarlig derbyfeber. I morgon ska jag åka ner till Lund i halsduk och du vet, hata allt ljusblått man ser. Jag känner mig seriöst derbygalen i kroppen. Det liksom spritter. DET ÄR DERBY I MORGON!!!!!!!!!

Olympia förväntas vara utsålt i morgon, tidningarna har laddat om matchen hela veckan. HIF har bra läge att vinna hela skiten. Men jag vågar inte kaxa för mycket, har legat lågt hela säsongen och ska fortsätta med det såvida inte HIF vinner i morgon. Då rycker vi med fem poängs ledning ner till närmsta konkurrent.

FATTAR DU HUR VIKTIG DENNA MATCHEN ÄR? DET ÄR GALET DAVID! GALET!!!!!!!!!

Jag vill inte visa mig för optimistisk nu. Jag är inställd på förlust i morgon. Men om jag får drömma...

Inspirerande Fisk

2010-04-14T11:29:00.004+02:00

Har ni hört talas om Robert Fisk? Om ni nu har det så kan det vara för att jag nämnt hans namn på senaste, även om han är en riktig superstjärna i sitt område. Robert Fisk är för er som inte vet Mellanösternkorrespondent för den brittiska dagstidningen The Independent, och har tidigare arbetat för The Times. Den här mannen är aktad, han är kvalitet. Han har intervjuat Usama bin Laden tre gånger, men under gårdagskvällens föreläsning i AF-borgen var det knappt något han nämnde, han fyllde ut sina två timmar mer än väl ändå.

Alla har väl haft den här bilden av att man som student kan vara med och lyssna på viktiga talare vars åsikter och personlighet kan framstå som revolutionerande. Något som kan träffa en i hjärtat. Tänk er bilder av stora folksamlingar som lyssnar på en viktig politiker och dras med i dess tankar. Jag försöker inte framställa Robert Fisk som en revolutionär ledare, men faktum är att Café Athen i AF-borgen var helt full och folk lyssnade och skrattade med till Fisk som en stor läromästare. Som om Fisk var Platon och vi andra hans elever, för att knyta an till salens namn. Fisk är inte så stel och allvarlig som man kanske skulle kunna tänka sig av en man av hans dignitet, han är driver både med sig själv och världens ledare, men kängorna han kastar iväg mot såväl Israel, Tony Blair, Obama och Mohammedkarikatyrerna är hårda. Han kastar även en känga på sig själv när han konfronterades med sin egen rasism på ett plan på väg mot New York vid tidpunkten för 11 september-attackerna. Jag säger inte att jag blint håller med i alla Fisks åsikter, men de var minst sagt stimulerande att lyssna på och väldigt mycket av det han sa var absolut värt att tänka på.

Jag gillar Fisks sätt att se på journalistiken. Han ser det på samma sätt som jag ser på det. Jag har aldrig varit en beundrare av mekanisk faktauppradning, jag vill se det hjärtat som träder fram när man är i något så omtumlande som en krigszon. Fisk bor i en krigszon, han har sett det meningslösa våldet med egna ögon. Han har befunnit sig mitt i bombanfallen och han har sett offren, de plundrade kvinnorna och barnen utan huvuden. När man har sett den verkligheten är det inga rapporter med statisk faktaupprepning man lämnar in. Man lämnar in äkta levnadsöden. Fisk hade fått tillstånd att läsa upp brev från en officer i Irak, och även om åsikterna skiljde sig åt så var det tillräckligt för att åhörare i Egypten skulle kunna dra ner stående ovationer åt samma text. Det var en sanning som lästes upp, nedskrivet med en sådan passion att det skulle kunna vara hämtat ur Joseph Conrads Mörkrets hjärta. Det är viktigt att sådana passionerade texter lyfts fram, det är sådant som ger förändring. Ord som engagerar. Det är också viktigt att den vidriga verkligheten blir återberättad i både text och bild. Vi alla vet att det finns krig, men de flesta vet inte hur komplext och vidrigt det verkligen är. Krig kommer som jag ser det alltid att finnas, och i Fisks värld finns inget ljus i tunneln i varken Israel-Palestina eller Irak, bara mörker. Men om det ska bli någon riktig effekt i omvärlden, även om det kanske bara skulle visa sig kortsiktigt, så tror jag att det är viktigt media tar sitt ansvar och struntar i bekvämligheten och faktiskt visar verkligheten som förstör människors liv i dagens krigshärdar. Media har en oerhörd makt över människor och den makten ska inte kastas bort när det finns chans för förändring.

Även om bloggen har varit delvis övergiven emellanåt, är det ändå så att jag själv har en dröm om att kunna åka omkring och skriva om det jag ser. Jag är varken Robert Fisk eller Joseph Conrad, om jag ens kom i närheten skulle jag vara lyckligt lottad, men det är sådana här ämnen som tilltalar mig. Bister verklighet och ett försök om upplysning. Kanske något att tänka på nu i tider av sökande till höstens studier. Jag gillar det jag gör nu, och kanske kan jag kombinera det med lite andra ämnen som kan få mig ut i världen lite. Att jag är webbskribent hos Utrikespolitiska föreningen är knappast ett minus heller. Gäller bara att sätta igång med texterna nu.

----

Nu gäller hårt pluggande inomhus trots fint väder, även om jag tänker ta mig en cykeltur till stan senare. I morgon blir en hektisk dag med först seminarie klockan 10, snabbtåg till Helsingborg direkt efter för att komma i bästa fall ett par minuter sent till jobb. På kvällen blir det sedan Date Night med Stina. Förhandsvisningen av filmen alltså, höhö. I övrigt har jag bestämt mig för hur jag ska jobba i sommar. Fem veckor 14 juni - 18 juli, samt de två sista veckorna i augusti. De övriga fyra veckorna däremellan ska jag försöka resa någonstans, med möjlig avslutning på Way Out West. Bamboo Banga!

Mellow Yellow

2010-04-09T18:00:00.004+02:00

Jag har råkat spränga basen i vänster hörlur på mina vackra gula Koss Porta Pro. Modellserien har en välkänd livstidsgaranti, vilket gör att man kan få ett par nya hörlurar igen om ens eget exemplar har gått sönder efter normal användning. Ett tillägg är dock att de två vanligaste felen inte räknas som normal användning, det vill säga när sladden har börjat glappa och just det, en hörlurskomponent har sprängts.

Frågan är nu om det är värt ett försök att ta kontakt med inköpsstället och försöka få ett par nya hörlurar ändå. Anton sa en gång att han lyckades byta en skateboard fyra gånger på Stadium som han vid alla tillfällena hade lyckats hoppa sönder. Går en sådan sak så...

Nästa problem är då att den gula modellen är en Limited Edition. De tillverkas inte mer vad jag vet, de som finns ligger i lager. Tyvärr inte i inköpsställets lager. Men det finns ett par för 350 spänn på Siba. När man inte vill ha röda, svarta eller tråkblå, då får man nog tusan i sig ta och åka ut till Väla och fixa ett inköp. Jag är trots allt tät. Samtidigt känner jag för att laga hörlurarna själv. Ego-boosta sig lite liksom. Jag lyckades ju trots allt laga en iPod med hjälp av en tjock pappersbit en gång. Hö!

Efter en underbar dag med solsken ute och ideelt Lasagneskapande och utsökt servering på Lunds Nation denna lediga dag med alltid lika fantastiska Caroline och Linnéa + sällskap, ska kvällen krönas med en praktfylla innan jobb i morgon. Nåja. Jag är städad. Jag säger tjipp och hej, nu ska jag snart dra ner till stan och möta upp min favorit-Stina. Jag ber härmed även om ursäkt till Ekblad, Nordenstam, bullerbyungen och Lundberg-Dabrowski, men ni har faktiskt lägre rang. MOT LUND!

---

Igår teamade för övrigt jag, nyss nämnda Stina och världens kanske coolaste Anton upp för musikquiz på Sydskånska. Temat var Tits'n'Ass, och för motståndet svarade alla andra närvarande, men framför allt Linnéas läkarteam. Tyvärr fick ingen av oss pris. Men stilpoäng till mig som ändå lyckades pricka in både ett bortglömt Orup-verk och Janet Jacksons och Q-Tips låt Got 'til It's Gone genom samplingen av Joni Mitchells "Big Yellow Taxi", från Jacksons TheVelvet Rope-platta! Då temat också varit gult i dag så väljer jag inte helt jävla otippat att avsluta med The King of Pop, som min vän Jesper Nielsen skämtsamt kallade henne dagen efter Janets brorsas död i somras.

4 nyanser av Marvin Gaye (del 3 är roligast)

2010-04-07T18:56:00.010+02:00

Jag sitter här och lyssnar på Marvin Gaye och har det allmänt trevligt efter en solig dag! Marvin Gaye, denna högt aktade skönsjungande Motownlegend, har för mig varit sammankopplad med fyra saker:

1. I Heard It Through the Grapevine
2. Att han trots efternamnet var heterosexuell (ett större huvudbry när man var mindre)
3. Sexdrypande låtar (Let's Get It On, Sexual Healing...)
4. Att han blev ihjälskjuten av sin farsa

1. På jobb i helgen fann jag mig själv sjungandes på Ain't No Mountain High Enough (inte samma låt som Ike & Tinas River Deep Mountain High, om någon annan nu också såg en viss förväxling). En mycket vacker låt av duettparet Gaye och Tammi Terrell. Finns det några sådana stora duettpar i dag? Jag kommer inte på ett enda på rak arm. Morbid som jag är måste jag lägga till att Terrell dog av en hjärntumör 24 år gammal 1970, vilket fick Gaye att bryta ihop, dra sig undan turnerandet och sedan ett år senare släppa What's Going On?, ett av tidernas mest respekterade musikalbum om någon nu missat det. Fina grejor. I Heard It Through the Grapevine, det inofficiella Marvin Gaye-temat om ni så vill, släpptes dock redan 1966. En cover på Smokey Robinson & The Miracles mindre kända original ska tilläggas.

2. Har ni märkt att det här med huruvida någon är homosexuell eller inte spelar allt mindre roll? Det var ju lite fult när man var liten, typ nästan lite synd om någon råkade vara det. Who gives a fuck i dag säger jag. Bra.

3. Alltså, man kan ju inte lira Marvin Gaye på för en förmodad het stund, det vet alla. Tänk er själva, man bjuder hem en trevlig tjej, man har det schysst och plötsligt hör man Marvin Gaye "I've been really tryin' baby, tryin' to hold back this feelin' for so long, And if you feel like I feel baby, Then come on, OH, come on, whooo, leeet's get it ON!". Inte helt klockrent, nej. På tal om något liknande fick jag ett mail från SF i dag. Tydligen är det äntligen förhandsvisning för en film igen, det var ett tag sedan. De har faktiskt jäkligt schyssta filmer gratis då och då. Tänkte att jag kunde ta med min kära kursare Stina, kunde vara roligt liksom. Oj, som om det tydligen inte är lite väl känsligt att bjuda ut kvinnliga bekanta på något så socialt eggande som bio på tu man hand, så heter filmen, håll i er nu, DATE NIGHT. En komedi, ja. Om ett par på dejt. Paret går på dejt på torsdagar. Filmen går en... just det, torsdag. Kan jag i all vänskap bjuda min kära vän Stina på bio i sådant här fall och ändå komma undan ett socialt pannskott? Om det ack vore Zombieland som visades istället...

4. Marvin blev mycket riktigt ihjälskjuten av sin farsa 1984. Låter brutalt, och det är det väl. Men också en direkt följd av att som instabil 40+are flytta in hos päronen, hota dem med självmord, ge dem en pistol och sedan ha våldsamma gräl. Marvins dödsdag var i fredags, 1 april. Dagen efter skulle han ha fyllt år. Hur stor chans är det egentligen att dö på sin födelsedag? Är det verkligen så enkelt som 1 p 365? Kollar man kända personer som lyckats dö så pass lägligt flyger genast två personer upp direkt i min skalle. Den ena är vår svenska filmstjärna Ingrid Bergman. Den andra är ingen mindre än William Shakespeare. Fast hans fall är det faktiskt med tanke på de oklara födelseattesterna från 1500-talet något tveksamt. Han var onekligen född i rätt anslutande dagar, men den officiella födelsedagen kan lika gärna blivit förväxlad med dödsdagens datum. Men för det roligas skull kan vi säga att han dog på sin födelsedag.

Jag avslutar med där det (nästan) började. Ain't No Mountain High Enough med Marvin Gaye och Tammi Terrell. Om någon vill se den coolaste version av den amerikanska nationalsången som någonsin genomförts, kolla Gayes version här.

En riktig man

2010-04-05T21:22:00.005+02:00

Efter en tuff jobbhelg som gör redan täta undertecknad än mer förmögen, har denna påskens enda lediga dag ägnats åt vila. Ganska dumt då mycket om FN ska vara påläst till i morgon. Och visst läser jag, men andra saker har dykt upp i mitt huvud.

För det första vill jag utöka min lite kassa garderob, men för något sådant krävs stöd, gärna kvinnligt med smak. Gärna i en annan stad också, med roligare utbud. Är du kvinna och vill hjälpa mig? Säg då till. Jag har pengar och gillar långa strandpromenader.

Jag fick lite SMS av David innan i dag när jag tittade på HIF. Jag vill resa, men saknar egentligen sällskap. Ska jag resa själv? David verkar vilja möta upp mig i Indonesien tidigt i sommar. Intressant alternativ tycker jag.

Jag har spekulerat i hur en riktig man klär sig. Via flashback hittade jag en intressant tråd, där övergripande var uniform, kostym eller skogshuggare. Undertecknad håller med om att det mest manliga som finns utöver det är exemplet Deuces Wild - blåa jeans, clean vit tisha och kanske en tillhörande skjorta, 50-talets Brooklyn style. Om jag var en ung homosexuell pojke på 15 år hade jag varit dökär i River Phoenix Stand by Me-karaktär. Min respekt har han alltid haft.

För övrigt lämnar den här gamla Rose McGowan-utstyrseln inte mycket åt fantasin.

Med vänliga hälsningar från Kenneth, som när han blir stor tänker se ut och sjunga som Bob Rosenberg från Will to Power. En riktig man med riktigt manliga kläder som gör cover på inte bara en utan två klassiska låtar i ett. Manliga låtar.

Be My Baby vs. God Only Knows

2010-03-29T16:40:00.002+02:00

Det är värt att uppmärksamma en så fantastisk låt som Be My Baby ibland. Om det hade funnits en rättvis lista över världens genom tiderna absolut bästa låtar så hade Be My Baby varit med någonstans där i toppen i en perfekt värld. Brian Wilson i Beach Boys, som lär ha spelat den sådär hundra gånger om dagen när det begav sig, ska ha varit otroligt deppig över att inte han kunde komponera en så fantastisk låt, trots att han själv skrev God Only Knows. Men så kände han sig allmänt värdelös också under en stor del av karriären - kanske än i dag till och med. Men är God Only Knows bättre ändå kanske?

Vilken låt är, om man måste göra det svåra valet, bäst?

The Ronettes - Be My Baby

The Beach Boys - God Only Knows

Och rösta nu inte i sympati för Brian. Han lär inte läsa bloggen ändå!

Forever Delayed

2010-03-26T12:48:00.003+01:00

Reeperbahn, Alphaville och JAKOB HELLMAN ska ut på turné i sommar tillsammans i något som de kallar ForeverYoung2010. Svängen i de skånska regionerna kommer att hamna i Helsingborg, på Hamntorget. Wooohooo!

Lördagen 14 augusti. Oh... Samma helg som Way Out West.

FAAAAAN!

Men jag lägger hellre mina dyra pengar på Way Out West än för att se en konsert med relativa föredettingar. Men Jakob... Åh.

Anledningar till att jag kastar bort min tid, del 85698

2010-03-23T12:54:00.001+01:00

Anledningar till att jag kastar bort min tid, del 90210

2010-03-22T12:20:00.001+01:00

Reasons to be cheerful, Part 6739903

2010-03-20T21:02:00.004+01:00

Ja, jag har en jävla bajstenta att fixa en lördagkväll. Men det spelar mig ingen roll, jag har bara en sån där genuint glad afton! Cheers!

Ooohohoh, I got a rocket, oohohoh!

Alex Chilton och Big Star - Vila i frid

2010-03-18T19:16:00.004+01:00

Big Star tidigt 70-tal. Chris Bell, Jody Stephens, Andy Hummel och Alex Chilton.

Big Star skulle kunna kallas världens största okända band. De blev aldrig de här typiska storsäljarna som tog en hel generation med storm, som 60-talets stora ikoner Hendrix, Morrison och Rolling Stones. Ändå är det ingen tvekan om att Big Star med sina tre första skivor #1 Record, Radio City och Third/Sister Lovers etsat sig fast som en av de mest inflytelserika banden i rockhistorien. Alla tre skivor kom att hamna på Rolling Stones lista över de 500 bästa albumen någonsin - vilket i och för sig inte är en garanti för kvalitet, men ändå ett bevis på uppskattning.

Kurt Cobain erkände några månader innan sin död att Smells Like Teen Spirit var ett försök att skriva den ultimata poplåten, vilket skulle åstadkommas genom att kopiera från Pixies, bandet som var en av hans största influenser. Sångaren i samtida skotska alternativrockarna i Teenage Fanclub, Norman Blake, hävdade på liknande sätt att han baserade hela sin karriär på Big Stars låt September Gurls. Ett av 80-talets mest uppskattade rockband, The Replacements, visade Big Star-sångaren Alex Chilton sin enorma respekt med en hyllningslåt som kom att bli en av bandets mest populära. På hemmaplan är Big Star-uppskattningen kanske mest känd i form av Håkan Hellströms låt Tretton, en cover med svensk text av bandets älskade Thirteen.

Sångaren Alex Chilton hade under 60-talet slagit igenom som 16-åring The Box Tops, vars låt The Letter alla har hört. Trots att bandet kom från Memphis, hjärtat i Elvis Presleys Amerika, var musiken en kombination av den brittiska rocken och soul. Se The Box Tops framföra The Letter från programmet Upbeat med en ung snygg Alex Chilton här. Efter The Box Tops splittring bildade Chilton tillsammans med tre andra Memphismusiker - Chris Bell, Jody Stephens och Andy Hummel - tidernas mest älskade powerpopband, Big Star. Musiken hade klara influenser från band som The Beatles, The Kinks och The Byrds, men med mörka underliggande teman som fick extra liv med Chiltons känsliga röst.

Alex Chilton bildade tillsammans med gitarristen Chris Bell ett låtskrivarsamarbete som påminde om förhållandena Lennon/McCartney och Jagger/Richards. Big Stars musik blev hyllad av kritikerna, men den hypade debutskivan #1 Record sålde trots det knapert. De höga förväntningarna i kombination med det svala intresset skapade spänningar inom bandet. Bell, som sjönk ner i både drogberoende och bidragande depression, gick amok på Hummels bil med en skruvmejsel efter att mindre bråk. Han hoppade därefter av bandet, för att senare komma tillbaka och sedan hoppa av igen. Hela bandet i sig gick igenom en period av upplösning och återförening, varpå de spelade in den rosade uppföljaren Radio City som en trio med Bell som medverkande på ett hörn. Kaoset var totalt när Hummel kort innan albumsläppet hoppade av för att koncentrera sig på sina studier.

Med två bandmedlemmar kvar i bandet och två avhoppare som ville leva ett normal liv (Hummel) respektive försökte få till en solokarriär utomlands (Bell), gick Chilton och Stephens in i studion igen och skapade Third/Sister Lovers, en skivtitel som syftade på att de båda bandpolarna var tillsammans med två systrar. Detta kom att bli bandets sista riktiga skiva. Kort efter skivsläppet förolyckades den 27-årige Chris Bell i en bilolycka efter att ha somnat vid ratten i en depression orsakad av kollisionen mellan hans kristna tro och homosexualiteten han bar, förstärkt av hans drogberoende. Chilton kom aldrig över förlusten av sin vän och bandet lades på is.

Själv fann jag Big Star på grund av Way Out West. Sveriges bästa musikfestival har tagit sitt namn efter Big Star-låten från Radio City. Mitt intresse spred sig sedan till Linda som fann en ännu större kärlek till dem. Med mycket fin hjälp och design av Linnéa fick hon när hon fyllde 20 härom året en snygg hemmagjord t-shirt med bandets logga och ett citat från The Replacements hyllningslåt - "I never go far without my little Big Star". Det var i eftermiddags även Lindas facebookuppdatering som upplyste mig om förlusten. Alex Chilton hade avlidit i en hjärtattack 59 år gammal. Folk dör dagligen, men det finns vissa dödsfall som känns extra i hjärtat. Jag var aldrig ett enormt Big Star-fan, men det fanns en unik närhet i Chiltons röst. Lyssnade man på Big Star så kom man dem automatiskt nära, som om de vore ens vänner. Och det är så jag känner det, ett tomrum. Ikväll är det #1 Record och Radio City som spelas i min skivspelare. Om du inte har hört dem innan så är det sannerligen hög tid nu!

Mina flickor

2010-03-16T22:30:00.004+01:00

Äh, lägger upp en video också. Har blivit beroende av den här ett år gamla låten. Animal Collective - My Girls.

Mucho bra!

Bland internet och talibaner

2010-03-16T21:20:00.002+01:00

Lagom till att jag skulle skriva min första tenta i den här kursen jag läser nu pajade mitt tangentbord. Tror inte det var tangentbordet i sig, men det det började låta lite skumt från datorn och det var bevisligen något med ingången i datorn som inte var sig själv längre. Den kände inte för att låta sig penetreras mer. Tacka vet jag Stefans trådlös USB-kopplade dito som låg och skräpade några hus bort. Tack vare den kan jag ligga i sängen och titta på TV, utan att se vad jag skriver på datorskärmen. Chelsea - Inter (två skitlag) på TV6.

Vi var ett gäng som snackade skit på statsvetenskapliga sent i eftermiddags. En i gruppen visade sig vara en datornörd vars intresse för programmering och krigsföring som får sitt avgörande i det här med datorer hade gjort honom paranoid. Okej, det var en del saker till förstås, som att några nördar från Taiwan har uppfunnit en simpel grej som gör att man med hjälp av ett simpelt foto och ett förhållandevis enkelt ansiktsigenkänningsprogram kan få fram all möjlig intressant information om en person. Vart personen bor först och främst kanske, men med tiden lär man väl hitta folks profiler på diverse sociala nätverk. Och mer än så förstås. Mycket mer än så. Killen vill inte vara en del av det här och är således "osynlig" på internet. Eller, jag lyckades faktiskt hitta var han bodde. Men det var inte med hjälp av någon face recognition i mobilen. Social kontakt först och främst.

Men det får ju mig att fundera. Varför har jag denna blogg? Jag har fläkt ut all möjlig sörja. Vill jag verkligen att ska känna till allt det? Det är okej att folk vet vilka eminenta filmer jag nyss har sett och vilken grym musik jag lyssnar på, men mindre trevliga saker som... Ja, det finns lite dumma saker ute. Bör man kanske radera innan man ställer till med mer skada? Jag undrar!

----

Dokument utifrån hade en grymt intressant dokumentär i söndags. Najibullah Quraishi är en afghansk journalist som bidrog till material för filmen Convoy of Death från 2002, däribland med bilder från den ökända belägringen av Kunduz. I den här filmen, Bland Talibaner kallad, lyckas Quiraishi ta sig in bakom fiendens linjer och följa med på talibanernas räder. Direkt i filmens inledning får man se tillverkningen av en vägbomb, en väldigt simpel sprängladdning tillverkad för 50 dollar, men som ändå ständigt lyckas spränga sönder de amerikanska truppernas starka fordon och döda fler soldater än någon annan typ av vapen. Se verkligen dokumentären, den ger en grymt intressant inblick i den grymma vardag som är verklighet hos folket och kämparna på den afghanska landsbygden.

Bland Talibanerna, SVTPlay

Logorama

2010-03-13T02:38:00.008+01:00

Ett av mina absoluta favoritband någonsin, U2, släppte 1993 sitt åttonde studioalbum Zooropa - en skiva som ytterligare släppte fram den ironiska inriktning som bandets musik genomsyrades av under 90-talet. Titelspåret Zooropa är till stora delar uppbyggt på reklamslogans som "Vorsprung durch Technik" och "Eat to get slimmer", vilka tillsammans bildar en ironisk helhet mot konsumtionssamhället. Att använda sig av produktplacering i filmer är inte helt obekant ett knep för företag att passivt göra potentiella kunder mer bekväma med ens vara - det mest klockrena exemplet som jag kan komma på är Forrest Gumps ihärdiga Dr. Pepper-sug. Vilken sorts sponsring avdelning produktplacering som årets Oscarsvinnare av bästa animerade kortfilm Logorama har fått är något jag inte kan uttala mig om. Troligen lär dock inte McDonalds ha haft som största önskan att Ronald McDonald skulle porträtteras som en vapengalning. Precis som Zooropa är filmen uppbyggd på reklam och logotyper, men i reklammängden är så enormt mycket större i filmen även om budskapet är detsamma. Se Logorama här!

Att vara Henrik Berggrens pappa

2010-03-11T09:37:00.004+01:00

Något av det roligaste jag läst på länge.
Att vara Henrik Berggrens pappa!

Ge mig drogfilm

2010-03-10T23:48:00.002+01:00

Jag har trist med konstruktivismen vs Cypern. Hatar ismer. Ismer in my *** som man säger. Just nu vill jag bara se på Christiane F och/eller lyssna på "Heroes". Fler sugna?

Fem andra sevärda filmer om och med droger:

Trainspotting
Requiem for a Dream
Stefan Jarls Modstrilogi
Kids
The Basketball Diaries

Nigeria blir Sverige

2010-03-08T21:49:00.003+01:00

Jag snor följande tips från HD's Sportblogg som i dag tipsar om Fotbollskanalens Olof Lundhs artikel om Nigerias fotbollslandslag från 2002, berättat ur perspektivet "om Nigeria var Sverige". Härom veckan tog Sveriges f.d. förbundskapten i fotboll Lars Lagerbäck över Nigerias fotbollslandslag, ungefär som en blixt från en Tomas Ledinsk sommarhimmel. Sveriges landslag kan nog traditionellt anses vara ett av världens mest stabila, hyfsat fritt från skandaler. Det finns en klar struktur och scheman som följs med respekt. Detta kan lätt bli det omvända i de afrikanska landslagen, vilket kunde ses exempelvis för ett par månader sedan då det ända fram till matchstart var oklart om Togos landslag skulle ställa upp i turneringen, eller om de ens befann sig i arrangörslandet Angola. Detta visserligen till följd av en olycklig väpnad attack mot landslagets spelarbuss vilket resulterade i tre landslagsanställdas död. Men bristen på information och beslutsamhet fanns ändå där på ett sätt som inte hade kunnat skönjas i europeiska landslagssammanhang.

Läs den här briljanta artikeln. En verklighet i afrikanska sammanhang blir fantastiskt skruvad när korrumperade afrikanska ministrar byts ut mot svenska socialdemokrater och segregationen i den nigerianska truppen visualiseras med folkkära svenska fotbollsprofiler. Läs, det är grymt kul!

Oscarsnomineringarna

2010-03-07T13:20:00.003+01:00

När Aftonbladet fyller sina nöjessidor med Melodifestivalen och Laila Bagges ingiftning i Wahlgrensekten, då gör DN avgrunden som skiljer de båda tidningarnas kultursidor åt än större genom att slå upp med stora artiklar om Oscarsgalan! Med flera artiklar om de lättaste vägarna till att vinna en Oscarsstatyett lästa, samt med en i allmänhet god känsla för vinnare då jag själv ingår i den skaran, kommer jag nu lämna mina förhandstips till vilka som kommer att kamma hem en n liten gul gubbe i natt.

BÄSTA FILM:
"Avatar" (2009)
"The Blind Side" (2009)
"District 9" (2009)
"An Education" (2009)
"The Hurt Locker (2008)
"Inglourious Basterds" (2009)
"Precious" (2009)
"A Serious Man" (2009)
"Up" (2009)
"Up in the Air" (2009)

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Jeff Bridges i "Crazy Heart" (2009)
George Clooney i "Up in the Air" (2009)
Colin Firth i "A Single Man" (2009)
Morgan Freeman i "Invictus" (2009)
Jeremy Renner i "The Hurt Locker" (2008)

BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Sandra Bullock i "The Blind Side" (2009)
Helen Mirren i "The Last Station" (2009)
Carey Mulligan i "An Education" (2009)
Gabourey Sidibe i "Precious" (2009)
Meryl Streep i "Julie & Julia" (2009)

BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Matt Damon i "Invictus" (2009)
Woody Harrelson i "The Messenger" (2009)
Christopher Plummer i "The Last Station" (2009)
Stanley Tucci i "The Lovely Bones" (2009)
Christoph Waltz i "Inglourious Basterds" (2009)

BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Penélope Cruz i "Nine" (2009)
Vera Farmiga i "Up in the Air" (2009)
Maggie Gyllenhaal i "Crazy Heart" (2009)
Anna Kendrick i "Up in the Air" (2009)
Mo'Nique i "Precious" (2009)

BÄSTA REGISSÖR:
Kathryn Bigelow, "The Hurt Locker" (2008)
James Cameron, "Avatar" (2009)
Lee Daniels, "Precious" (2009)
Jason Reitman, "Up in the Air" (2009)
Quentin Tarantino, "Inglourious Basterds" (2009)

BÄSTA ORIGINALMANUS:
"The Hurt Locker" (2008): Mark Boal
"Inglourious Basterds" (2009): Quentin Tarantino
"The Messenger" (2009): Alessandro Camon, Oren Moverman
"A Serious Man" (2009): Joel Coen, Ethan Coen
"Up" (2009): Bob Peterson, Pete Docter, Thomas McCarthy

BÄSTA MANUS EFTER FÖRLAGA:
"District 9" (2009): Neill Blomkamp, Terri Tatchell
"An Education" (2009): Nick Hornby
"In the Loop" (2009): Jesse Armstrong, Simon Blackwell, Armando Iannucci, Tony Roche
"Precious" (2009): Geoffrey Fletcher
"Up in the Air" (2009/I): Jason Reitman, Sheldon Turner

BÄSTA ANIMERADE FILM:
"Coraline" (2009): Henry Selick
"Fantastic Mr. Fox" (2009): Wes Anderson
"The Princess and the Frog" (2009): John Musker, Ron Clements
"The Secret of Kells" (2009): Tomm Moore
"Up" (2009): Pete Docter

BÄSTA UTLÄNDSKA FILM:
"Ajami" (2009) - Israel
"Das weisse Band" (2009) - Tyskland
"El secreto de sus ojos" (2009) - Argentina
"Un prophète" (2009) - Frankrike
"Faustas pärlor"/"La teta asustada" (2009) - Peru

BÄSTA LÅNGFILMSDOKUMENTÄR:
"Burma VJ" (2008): Anders Østergaard, Lise Lense-Møller
"The Cove" (2009): Louie Psihoyos, Fisher Stevens
"Food, Inc." (2008): Robert Kenner, Elise Pearlstein
"The Most Dangerous Man in America: Daniel Ellsberg and the Pentagon Papers" (2009): Judith Ehrlich, Rick Goldsmith
"Which Way Home" (2009): Rebecca Cammisa

BÄSTA KORTFILMSDOKUMENTÄR:
"China's Unnatural Disaster: The Tears of Sichuan Province" (2009): Jon Alpert, Matthew O'Neill
"The Last Campaign of Governor Booth Gardner" (2009): Daniel Junge, Henry Ansbacher
"The Last Truck: Closing of a GM Plant" (2009): Steven Bognar, Julia Reichert
"Królik po berlinsku" (2009): Bartosz Konopka, Anna Wydra
"Music by Prudence" (2010): Roger Ross Williams, Elinor Burkett

BÄSTA ANIMERADE KORTFILM:
"French Roast" (2008): Fabrice Joubert
"Granny O'Grimm's Sleeping Beauty" (2008): Nicky Phelan, Darragh O'Connell
"La dama y la muerte" (2009): Javier Recio Gracia
"Logorama" (2009): Nicolas Schmerkin
"Wallace and Gromit in 'A Matter of Loaf and Death'" (2008): Nick Park

BÄSTA KORTFILM
"The Door" (2008): Juanita Wilson, James Flynn
"Istället för abrakadabra" (2008): Patrik Eklund, Mathias Fjällström
"Kavi" (2009): Gregg Helvey
"Miracle Fish" (2009): Luke Doolan, Drew Bailey
"The New Tenants" (2009): Joachim Back, Tivi Magnusson

BÄSTA FOTO:
"Avatar" (2009): Mauro Fiore
"Das weisse Band" (2009): Christian Berger
"Harry Potter & the Half-Blood Prince" (2009): Bruno Delbonnel
"The Hurt Locker" (2008): Barry Ackroyd
"Inglourious Basterds" (2009): Robert Richardson

BÄSTA KLIPPNING:
"Avatar" (2009): Stephen E. Rivkin, John Refoua, James Cameron
"District 9" (2009): Julian Clarke
"The Hurt Locker" (2008): Bob Murawski, Chris Innis
"Inglourious Basterds" (2009): Sally Menke
"Precious" (2009): Joe Klotz

BÄSTA KOSTYMDESIGN:
"Bright Star" (2009): Janet Patterson
"Coco avant Chanel" (2009): Catherine Leterrier
"The Imaginarium of Doctor Parnassus" (2009): Monique Prudhomme
"Nine" (2009): Colleen Atwood
"The Young Victoria" (2009): Sandy Powell

BÄSTA MAKE UP:
"Il divo" (2008): Aldo Signoretti, Vittorio Sodano
"Star Trek" (2009): Barney Burman, Mindy Hall, Joel Harlow
"The Young Victoria" (2009): John Henry Gordon, Jenny Shircore

BÄSTA ORIGINALMUSIK:
"Avatar" (2009): James Horner
"Fantastic Mr. Fox" (2009): Alexandre Desplat
"The Hurt Locker" (2008): Marco Beltrami, Buck Sanders
"Sherlock Holmes" (2009): Hans Zimmer
"Up" (2009): Michael Giacchino

BÄSTA LÅT:
"Crazy Heart" (2009): T-Bone Burnett, Ryan Bingham("The Weary Kind")
"Faubourg 36" (2008): Reinhardt Wagner, Frank Thomas("Loin de Paname")
"Nine" (2009): Maury Yeston("Take It All")
"The Princess and the Frog" (2009): Randy Newman("Almost There")
"The Princess and the Frog" (2009): Randy Newman("Down in New Orleans")

BÄSTA LJUDMIXNING:
"Avatar" (2009): Christopher Boyes, Gary Summers, Andy Nelson, Tony Johnson
"The Hurt Locker" (2008): Paul N.J. Ottosson, Ray Beckett
"Inglourious Basterds" (2009): Michael Minkler, Tony Lamberti, Mark Ulano
"Star Trek" (2009): Anna Behlmer, Andy Nelson, Peter J. Devlin
"Transformers: Revenge of the Fallen" (2009): Greg P. Russell, Gary Summers, Geoffrey Patterson

BÄSTA LJUDKLIPPNING
"Avatar" (2009): Christopher Boyes, Gwendolyn Yates Whittle
"The Hurt Locker" (2008): Paul N.J. Ottosson
"Inglourious Basterds" (2009): Wylie Stateman
"Star Trek" (2009): Mark P. Stoeckinger, Alan Rankin
"Up" (2009): Michael Silvers, Tom Myers

BÄSTA SPECIALEFFEKTER
"Avatar" (2009): Joe Letteri, Stephen Rosenbaum, Richard Baneham, Andy Jones
"District 9" (2009): Dan Kaufman, Peter Muyzers, Robert Habros, Matt Aitken
"Star Trek" (2009): Roger Guyett, Russell Earl, Paul Kavanagh, Burt Dalton

Ju längre ner jag kom i nomineringarna, desto mer tafatta blir gissningarna. I morgon ska jag kolla av och se hur många rätt jag fick!

Justified & Ancient

2010-03-04T21:53:00.004+01:00

Jag har varit besatt i två låtar de senaste dagarna. Den ena med Marina and the Diamonds har ni redan fått stifta bekantskap med. Åh vad lycklig jag är över att kunna få se Marina, Girls, Pavement och inte minst M.I.A. (!!!!) på Way Out West i sommar! Tyvärr lär jag inte få se KLF (a.k.a The JAMs, 2K, The Justified Ancients of Mu Mu, etc) där. De meddelade sitt uttåg från musikvärlden efter att tillsammans med hardcorebandet Extreme Noise Terror bränt av både sin egen hit 3 a.m. Eternal samt lösa skott från ett automatvapen över en förvånad publik på BRIT Awards 1992. De tänkte slänga ut hinkar med fårblod i värsta Mayhem-stil också, men Extreme Noise Terrors djupt rotade veganådra fick gruppens konstnärsduo att låta bli. De passade dock på att dumpa ett dött får utanför en av efterfesterna med följande text skriven på en lapp fastknutet runt ena benet - "I died for ewe - bon appetit!".

KLF var kända för att vara om inte ökända, så åtminstone genuint konstiga. Efter att ha lämnat musiken eldade de upp hela sin musikkatalog. Elvis Costello uttalade sig med att han skulle göra det samma med sin skivsamling efter millennieskiftet, men något säger mig att han inte var lika kompromisslös när det väl kom till kritan. KLF hade god erfarenhet i det här med kassering av sina egna alster. 1987, på den tiden då de kallade sig själva The Justified Ancients of Mu Mu, samplade de både The Beatles och ABBA obönhörligt på sitt album 1987 (What the Fuck Is Going On?). ABBAs management var inte särskilt nöjda med användningen av Dancing Queen och begärde att skivan skulle dras in från försäljning. I förhoppning om att få till en dialog med ABBA åkte duon till Sverige. Med sig hade de en stor andel av de osålda kopiorna av albumet. En del av albumen dumpades i Nordsjön, en annan del gavs till en prostituerad som liknade Agnetha Fältskog lite svagt. Efter att ha misslyckats med att få till en ABBA-träff eldades resterande album upp på en åker utanför Södertälje - en händelse som blev förevigad med ett foto som fick pryda till uppföljaren Who Killed the JAMs? Som om inte detta vore nog med händelser råkade bandet köra på en älg på väg hem genom de svenska vägarna.

Jag bjuder på KLF. En stor hit tillsammans med ingen mindre än countrylegenden och det gamla Burt "jag opererade mig till asiat" Reyonolds-ragget Tammy Wynette. Njut av denna oerhört trevliga audiovisuella upplevelse från tidigt 90-tal!

Hollywoodfru

2010-03-01T20:38:00.004+01:00

Är det bara jag som tycker att Anna Anka (förlåt att jag är sååå 2009) passar klockrent in i Marina and the Diamonds "Hollywood"?.

She is a Polish girl in America
Tall, tanned hot blonde girl called Ania
I asked her "Why would you wanna be a hollywood wife?"
Because I don't wanna end up living without the fun

Hollywood infected your brain
You wanna kiss it in the rain
Oh oh, I've been living in a movie scene
Thinking American dreams
Oh oh, I'm obsessed with the mess that's America
I'm obsessed with the mess that's America

Låtens Hollywoodfru ska vara 39 också. Anna Anka-ålder!

Marina är ju älskvärd. Jag skulle inte säga nej!

Kanada - USA 2-2

2010-02-28T23:28:00.006+01:00

Apropå den låga risken för krig mellan USA och Kanada: en kanadensisk diplomat uttryckte en gång att han inte var orolig för att amerikanska trupper skulle marschera in och erövra Toronto igen, likt de gjorde 1813. Han kände en större oro för att Toronto skulle programmeras bort som betydelselöst av en dator i Texas. Det förhållande kommer att sättas på hårt prov i dag.

USA har precis kvitterat till 2-2 i hela OS-spelens stora final med 30 sekunder kvar av den sista perioden. Skulle USA fullborda våldtäkten på Kanadas nationalsport och vinna finalen som för det fredsälskande folket i norr väcker lika starka känslor som alla samlade inför finalerna i Superbowl, Champions League och valfritt större europeiskt fotbollsderby tillsammans, då kommer vi se den största krisen i nordamerikansk diplomati sedan Kubakrisen. Seattle, Chicago och Detroit och andra städer belägna alldeles för nära gränsen kommer alla att brinna trots den stränga kylan. Var så säkra!

Journeys "Don't Stop Believin"ekade nyss i General Motors Place som den hoppingivande och fåniga sportlåt den är. INTRESSANT!

EDIT: Men där vann Kanada! Då slipper vi kriget.

Låtarna man hatar att man älskar

2010-02-28T18:50:00.004+01:00

...eller i alla fall ogillar lite grann. Hatkärlek.

Jag var ute och hängde med fina klassen i Lund senaste kvällen och en av alla roliga ämnen vi gled in på var det här med guilty pleasures. Jag ogillar tanken på att man ska skämmas för den musik man gillar. Det är rent av trist att man ska haka upp sig på att något ska vara bra och att något ska vara dåligt. Likt förbannat försöker man ändå framhålla det som man tycker anses som bättre och hålla tillbaka det motsatta. När jag sitter på bussen lyssnar jag inte på Owl City med Fireflies, risken att branda mig själv på fel sätt gör att jag hellre lyssnar på betydligt coolare Girls (som jag i och för sig gillar mycket mer). På liknande sätt är jag övertygad om att många skulle låta bli Girls eftersom den homosexuella touchen är för stor.

Guilty pleasures. Låtar som man vet inte håller världens högsta kvalitet. Artister som aldrig kommer att få Polarpriset och vars anledning inte endast beror på att de inte är namn som är lätta att uppskatta och som sålt miljoner skivor till vita män med pengar. Det ni inte spelar på högsta volym i iPoden utifall någon skulle höra, men likväl älskar.

Här är några exempel från mig:

Alicia Keys - Try Sleeping with a Broken Heart
Fall Out Boy - This Ain't a Scene, It's an Arms Race
GES - När vi gräver guld i USA
Hanson - I Will Come To You
Kings of Leon - Sex on Fire
Lorentz & M. Sakarias - Baby!
Modern Talking - You're My Heart, You're My Soul
Panic! at the Disco - I Write Sins Not Tragedies
Saint Etienne & Etienne Daho - He's on the Phone
Taylor Swift - Love Story

Självklart finns det fler. Självklart finns det säkert mycket värre. Problemet att finna dem kan vara att man blivit så van vid låtarna att man glömmer bort det. I andra fall kan man ha en sådan djup kännedom om vad som gör dem så sjukt jäkla bra att de slutar vara guilty pleasures. I andra fall kan låtarna vara så stora att de helt enkelt måste vara bra. Att hävda Umbrella som en giltig pleasure skulle vara att bortse från dess status som 00-talets mest populära låt.

Men kom igen, någon som vill avslöja personliga guilty pleasures?

Lars von Trier + VisitDenmark =

2010-02-25T21:53:00.004+01:00

Danmark stod för två internationellt uppmärksammade företeelser i somras. Säkert fler så klart, men det är två speciell saker jag tänker på. Dels var det VisitDenmarks reklamkampanj, där en mamma med sin son sökte efter barnets far som var någonstans utomlands, troligen Irak. Den andra grejen jag tänker på var Lars von Triers minst sagt vågade Antichrist, där Charlotte Gainsbourg blev galen i en skog och löpte amok på sitt sexuella begär.

Hur blir det se ut om man kombinerade dessa två stolta danska element? Troligen ungefär såhär:

Ingen har väl förresten missat eniros skattjakt? Den roligaste reklamkampanjen på länge som visats i svensk TV! Lite klurig, lite läskig och väldigt rolig. Att kampanjens skapare sitter med den guldfärgade Twin Peaks-boxen hemma är inte en allt för svår gissning.

Åsikter om 365 filmer

2010-02-25T08:18:00.004+01:00

En av de bloggar jag besöker mest just, eller en av de få bloggar jag besöker över huvud taget, är 365 filmer du borde se. Jag går in där ett par gånger om dagen, en hyfsat onödig sak att göra också kan tyckas med tanke på att det kommer ett filmtips om dagen som publiceras automatiskt under natten. Jag antar att siffrorna 3, 6 och 5 sitter lika reflexmässigt i mina fingrar som "fa", "dea", och "skv". Resten av det får ni klura på själva!

Det är dock inte så att jag älskar bloggen, tvärtom är det ofta som jag skakar på huvudet och allt beror på en fråga om smak. Jag anser att det förekommer allt för många dåliga tips. Kanske en dum sak att säga då det är en högst subjektiv åsikt. Men lägger man upp Day After Tomorrow och We Were Soldiers som seriösa tips, då är någonting väldigt fel.

Bloggen har tre bloggskribenter vars filmsmak man har lärt känna nu efter tre månader. De har olika smak, det är bra, variationkrävs för att hålla intresset uppe. Jämföra kan man där med bloggens musikälskande syster, 365 album du borde höra. Killen som driver den bloggen ska ha cred för att han (än så länge) lyckas leverera ett album varje dag som han gillar med en längre tillhörande text. Tyvärr är hans smak i princip begränsad till rockens värld och dess avarter i folk, metal och diverse progressiva varianter.

Om man ska kategorisera de tre skribenterna (de turas om att lägga upp filmtips en vecka i taget) skulle resultatet bli ungefär såhär:

Hampus är bloggens ledare som av vad jag förstått har en hel del bollar i luften i sitt privata som väldigt aktiv miljöpartist. Filmsmaken verkar vara en blandning mellan lättsamma filmer (Spaceballs, Ice Age, A Night at the Roxbury) och filmer med en politisk underton (Milk, Fast Food Nation, Bananas!*). Jag hoppas dock att han är mer kritisk i sitt politiska liv än när det kommer till ett filmval som tidigare nämnda Day After Tomorrow, motiverad som en välgjord katastroffilm om vad som kan hända om vi fortsätter misshandla klimatet. Visst var det det mest extrema exemplet, ett väldigt fegt exempel också med tanke på att Day After Tomorrow nog måste vara världens lättaste film att hata tillsammans med Pearl Harbor, men såvida han inte visade prov på fintande sarkasm är det också en befogad kritik. Om inte annat för att det är en riktig dussinfilm också.
Kitty har den för mig mest intressanta filmsmaken - vilket är just det, en smaksak. Jag skulle vilja definiera filmvalen som mest övergripande nya filmer (dvs 2000-talet), gärna snyggt och feelgood. Into the Wild, The Science of Sleep och Stranger Than Fiction. Om jag skulle satsa en miljon på ett filmtips som jag tror att hon kommer lägga upp skulle jag valt Garden State.
Jonatan. Actionlovern som allt mer börjar skriva enligt devisen "ett utropstecken är alltid mer engagerande en punkt". Killen som utan hämningar lägger upp We Were Soldiers, Independence Day, American Pie, Crank, Hollywood Gigolo, Joe Dirt och Death Race. Jag vill inte vara en trist förespråkare av någon påstådd finkultur nu, men rekommenderar man ren skit så gör man. Som att ha en bokblogg tala varmt om Jackie Collins. Dock är det även en sanning att det finns en stor läsekrets som älskar Jackie Collins, och på samma sätt finns det många som uppskattar Jonatans filmval mer än Godard. Kanske är Jonatan precis det som behövs för att väga upp en annars underskattad samling filmer. Kanske borde han ha ignorerats från första början.

Det är ett under att ingen har drivit en blogg under detta namn innan. Med den lite seriösa stämpel bloggen också verkar vilja ha är det synd att skribenterna inte är mer nyfikna. Bortsett från några självklara svenska filmer är i princip all film som tipsas engelskspråkigt (överhängande amerikanskt), med några få undantag som Pans Labyrint, Cykeltjuven och ett par japanska filmer. Filmerna är nästan uteslutande nya också, gjorda efter 1995, helst under 00-talet. Om man nu verkligen gillar film, varför finns det då inga äldre filmer och utländska filmer? Jag kommenterade det vid ett par tillfällen och fick faktiskt som svar att de hade försökt få en bra spridning, men att fokus på år gärna ligger under 90- och 00-talet då de som skriver är 20 år gamla. De har dock inte varit främmande för att ta emot filmtips själva. En sista kritik är också varför man väljer att tipsa om filmer som är hur kända som helst. Tänker på Gudfadern och Pulp Fiction. Bra filmer, men även filmer som står som klara symboler för hela filmmediet i sig. Om man nu har den ultimata chansen att verkligen uppmärksamma personliga favoriter, varför väljer man då att göra sådana här val? Som när Thomas Bodström var med i Sommar i P1 och skänkte bort alla utom ett låtval, som i sin tur råkade bli La Dolce Vita med After Dark. Om man nu har den utomordentligt trevliga möjligheten att få önska ett gäng filmer, låtar eller vad som helst som ligger en nära om hjärtat, då ska man inte slösa bort det på dåliga oväsentligheter.

Jag har tänkt tanken på vilka filmer jag själv skulle tipsa om och visst finns det en del. Men samtidigt finns det en viss skräck i att driva det vidare i en sådan typ av blogg. Det är sant att jag tycker att jag har trevligare och mer varierad filmsmak än de på 365 filmer, som att jag står för A-klassen och de för B om man ska vara brutal och orättvis i all sin hybris. Men jag är knappast den största filmnörden här heller, det finns många personer som skulle dra ner mig i graderna till B, C eller varför inte D. Skulle jag tipsa om Antonionis Blow Up skulle jag i förhållande till 365 filmer verka pretto men kanske också mer insatt, men samtidigt skulle jag av en del andra tas för en ytlig tönt som bara ser på kända finkultursfilmer och inte gräver djupare. Man hamnar i ett låst mellanläge. Men precis som många med all säkerhet uppskattar 365 filmer så skulle många kunna uppskatta min typ av filmtips också, åtminstone om det fanns angelägna och intresseväckande informationstexter till. Det handlar om olika nivåer. Jag uppskattar nog min nivå som mestadels för hög för 365 filmer, då det på två månader inte kommit ett enda tips som jag inte redan har sett eller är på gång att se, resten intresserar mig inte. Samtidigt är det säkert en bra nivå för den breda massan.